Mobbning

Jag, som många andra, såg programmet Dox – Bully på SVT. Det gjorde mig oerhört upprörd.
Inte för att det var några nyheter att barn mobbas i USA, utan för de vuxnas respons och brist på ansvarstagande.

Ja, barn mobbas i Sverige också.
MEN: Vi har infört likabehandlingsplaner, anti-mobbningsprogram, värdegrundsarbete och annat, för att motverka detta. Barn idag har en helt annat medvetenhet om hur man är en bra kompis, hur man ska behandla andra och vad man kan göra om någon inte behandlas väl. Och om inte annat är de här planerna och programmen en markering: Vi accepterar inte mobbning.

Det som gjorde mig så oerhört illa berörd i filmen ovan, var att man lade skulden på de mobbade barnen. Både skolledningar, stödpersoner och föräldrar lade ansvaret på barnen: Det var de som skulle säga ifrån, som skulle förlåta och lösa konflikterna. Så fruktansvärt!

Dessutom verkade det som om man tyckte att "barn är barn", det vill säga att det skulle vara accepterat att bete sig elakt bara för att man inte är vuxen. Hur i hela fridens dar tänker dessa vuxna att de mobbande barnen någonsin ska lära sig i så fall? Vilken typ av samhällsmedborgare uppfostrar man då? Om man kan lära barn att äta med bestick, läsa och snickra fågelholkar, så kan man väl lära dem att uppföra sig civiliserat!

En annan sak som skakade mig, var att det endast var de fysiska attackerna som var "allvarliga". Tänk att ha den här situationen på ditt jobb: Att du går till jobbet varje dag, väl medveten om att du kommer att få hör tillmälen, bli knuffad, frysas ut, hängas ut på internet, få saker stulna och förstörda IDAG IGEN. Och sedan bli tvungen att gå dit i morgon igen, eftersom alla runt omkring dig tycker att det är "normalt" och därmed godkänt. VIDRIGT!

Nej, det säger jag:
Skulle mina barn utsättas för ens en promille av detta, så skulle jag ta dem ur skolan bums.
Skit i skolplikten, säger jag.
Ingen ska behöva stå ut med mobbing i sin vardag.
Precis som vuxna har rätt att ha en anständig arbetsmiljö, har våra barn det.

För vad utsätter vi dem annars för?
Hur ska de någonsin lära sig sätta gränser?
Eller för den delen älska sig själva och respektera sig själva?

Oavsett vem som är "skyldig" eller vad som är "orsaken":
Det handlar faktiskt bara om grundläggande mänsklighet.
Och det måste alla klara av att ge varandra.
Annars är vi jädrigt illa ute...