Vissa dagar vaknar man och känner att det kan lika gärna vara. Det där med att möta dagen, gå ut och göra saker känns helt ointressant. Helst skulle man vilja dra täcket över huvudet och somna om. Men det gör man väldigt sällan. Förr eller senare släpar man sig upp och överlever eller genomlever den.
Man lever över den dagen, till nästa.
Lever, men är inte riktigt där, utan tar sig igenom.
Andra dagar känner man sig levande. Här och nu, dagen idag känns bra. En väldigt direkt känsla av att vara i sin kropp, i nuet. Inte mer än någon annan dag, men härlig.
Det är härligt att leva, helt enkelt.
Andra dagar känner man livet spraka i sig. Hoppar ur sängen, ivrig att ta sig an dagen. Man vill ut och uppleva och undrar hur tiden ska räcka till. Nya saker, nya människor, nya smaker, nya tankar.
All den här nya stimulansen gör att man lever upp.
Man blir något mer än man var igår, man uppar sitt game.
Överleva, genomleva, leva, uppleva.
Idag tänker jag att det är olika varianter av att leva. Och tur är väl det! Tänk om varje dag skulle vara gasen i botten. Hur länge skulle vi orka?
Själv älskar jag att uppleva.
Det är de dagarna jag längtar till, de jag njuter av.
Det är som en ny vår, ett uppvaknande, nya dörrar som öppnas.
Men så är jag också en sån som älskar förändring...
Någon annan kanske älskar själva levandet, när man är nöjd och glad.
Kanske någon till och med gillar genomlevandet, för att det är kravlöst.
Mitt personliga mål måste dock vara att leva ett liv som ger mig så många upplevelser, så mycket pirr i magen, som det bara går att orka med. Upp, upp som en heliumfylld ballong. Som kanske blir allt större, tills jag är så fylld och högt upp att jag expanderar och obemärkt uppgår i atmosfären...
Eller åtminstone så att jag håller mig svävande, en liten bit över markytan.
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar