Övervikt

Det är ju rätt konstigt, det där med övervikt.
I västvärlden har vi en bild av hur män och kvinnor ska se ut, som vi anser vara sann.
"Det är så här vi är skapta att se ut" säger professorer med pondus och emfas.
Ett visst fettlager, en viss procentsats av vikten.

Jag tycker att det luktar Hitler-Tyskland.
För det var väl då vi trodde att det fanns EN rätt sort och alla andra var fel?

Personligen tror jag att vi är olika.
Vi är skapta med olika förutsättningar.
Jag tror att vi kan vara friska och lyckliga i väldigt olika format.
En som är lite stadigare byggd kan bli oerhört sjuk av att gå ner i vikt, precis som en som är smal kan må ytterligt dåligt av att lägga på sig.

Tittar man på "naturfolk", dvs folk som lever traditionellt och äter det naturen ger, så ser vi minsann också olika former. Alla är minsann inte pinnsmala! Många, framför allt kvinnor som har fött barn, är ganska stabila. Men är de sjuka? Nej. De mår bra. De går fortfarande lätt 2 mil på en dag och har frid i själen.

I vårt samhälle hade vi påstått att de var sjuka.
För här har vi mallar.

Själv vet jag, att jag har aldrig varit sjukare än när jag var smal.
Och att jag nu, när jag är "tjock", mår toppen, har bra blodvärden och finfint blodtryck.
Dessutom går jag nu sällan varken upp eller ner i vikt, utan håller mig på samma nivå oavsett vad jag gör eller äter. Känns liksom som om kroppen har hittat en balans.

Men enligt alla våra mått är jag överviktig.
Sjukligt överviktig, tror jag faktiskt jag läste i en tabell.

Märkligt.