Bristighetstänk

Nu kommer en ganska lång tankegång. Håll ut:

Det är lätt att fokusera på brister.
Vi tänker ofta på vad som fattas oss, vad vi behöver, vad vi vill ha mer av, vad vi behöver bli bättre på. Alltför sällan tänker vi på vad vi har, vad vi har fått, vad vi har tillräckligt av, vad vi är bra på.

Vi vet också att det vi fokuserar på, får vi mer av.

Alltså: Om vi fokuserar på våra brister, får vi fler brister.
Kanske inte fler fysiskt, men vi får definitivt mer av dem – eftersom vi fokuserar på dem. Det är attraktionslagen.

Och jag tänker att det startar i näringsbrist.
"Nej, inte nu igen", tänker ni.
Johodå! :)

Näringsbrist skapar stress.
Kroppen och hjärnan vill att vi ska ut och jaga, alltså går vårt jaktsystem (fight- and flight reaction) igång.

När stressen slår på, stängs många delar av hjärnan (och kroppen) av.
Detta för att fokusera på det nödvändigaste: Överlevnad.

Stressen gör att vi letar fel, ser problem och brister.
Vi får därmed ett bristighetstänk.

När vi är väl näringssatta, blir vi lugna och harmoniska.
Vår framhjärna, som kan problemlösa och jämföra/sammanställa, fungerar bra.
Vi hittar lösningar och ser möjligheter.

Jag ser bristighetstänket genomsyra så mycket.
Politiken, ekonomerna, företagen, gemene man – alla tänker så.
Vi behöver mer resurser, högre marginaler, större vinster, mer lön...

Och jag kan inte låta bli att undra:
Vad skulle hända om vi i stället tänkte om?
Om vi tänkte: Vi har tillräckligt.
Nu ska vi se till att fler får tillräckligt, eller att det vi har räcker till på alla plan, att det vi kan blir gott för flera ändamål.

Vore det inte roligare och bättre?
Tacksägelse.
Tacka för det vi har, njuta, vara nöjd och glad – utan att för den skull bli lat.
Det är klokhet, det.