Fysiskt, psykiskt och emotionellt brukar vi dela in saker i.
Hur träning påverkar oss, hur vi fungerar som individer och hur olika pedagogiska modeller danar barn till exempel.
Jag tycker att det är bra!
Härligt att vi äntligen har börjat se saker ur fler aspekter än tidigare, då bara kropp och hjärna var intressant.
Men jag tycker att vi glömmer en dimension i det här:
Den andliga.
Att prata om andlighet skapar fortfarande klyftor.
Många känner sig hotade av det, tror att det handlar om religion och drar öronen åt sig.
Andlighet är inte samma sak som religion eller ens tro.
Andlighet inbegriper allt som har med själslighet att göra.
Det handlar alltså om själen, om tron på något utanför det materiella.
Och jag tänker att det handlar om vem jag är i förhållande till andra.
Min plats i livet, meningen med livet, vad som händer efter döden.
Även en ateist är andlig - på sitt vis!
Han eller hon har funderat på sammanhangen och kommit fram till en form av trosuppfattning: Att det inte finns någon Gud.
Att inte ha någon som helst uppfattning om vem man är i förhållande till andra och varför, tror jag är absolut förödande.
Jag tror att det är nästan det viktigaste av allt vi gör: Att vårda vår andlighet.
Somliga gör det genom att gå i naturen.
Andra genom att yoga.
Någon ligger på pass i skogen och väntar på en älg.
En annan tillber en Gud.
Det finns hur många varianter som helst.
Alla är rätt.
Men den som står utan andlighet, som bara ser det materiella, blir sjuk.
Och olycklig.
Så när vi tänker på hur vi ska sköta vår hälsa på ett fysiskt, psykiskt och emotionellt plan, gör vi klokt i att tänka andlig hälsa också. Först då blir vi hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar