Kultur i skolan. Musik-, sång-, teater-, bild- och dansundervisning i skolan. Jag trodde det var etablerade och godkända verksamheter.
Jag trodde att år av forskning och debatt kring dessa ämnen hade lett till en acceptans, att ifrågasättandet var över. Att vi kommit till den civiliserade åsikten att dessa estetiska ämnen utvecklar oss alla, oavsett om vi har yrkesambitioner eller ej.
Jag hade tydligen fel.
Just nu pågår ett stort besparingsarbete runt om i landet. Kommuner drar in resurserna till dessa ämnen. Såväl i skolor som kulturskolor minskar man möjligheterna för våra barn och unga att uttrycka, uppleva och självutvecklas.
Motivet?
Vi har inte råd.
Vad är det som säger att det är de estetiska ämnena som ska stryka på foten? Varför kan vi inte spara in på historia eller samhällskunskap eller fysik? Eller för all del: På nya gatubeläggningar eller parkeringsplatser?
Vi vet att inlärningsförmågan (i alla teoretiska ämnen) för en elev som fått använda sina estetiska sinnen och sin kropp ökar, jämfört med den som fått sitta still med
teoretiska studier?
Är lösningen på minskande teoretiska kunskaper i skolan verkligen att göra mer av det som tydligen inte fungerar jättebra? Skulle man kanske försöka förnya och förändra - eller söka svaren på annat håll, t ex i kost- och sömnvanor?
Har vi, Sverige, inte RÅD med detta?
Är vi så fattiga, både i kassan och anden?
Nej, här får vi tänka om.
Vi behöver kreativa, nytänkande och konstnärliga människor för att utveckla vårt land.
Kanske herrar politiker och tjänstemän har fått lite för lite av den varan under sin uppväxt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar