Vissa dagar har jag huvudet fullt av garn.
Det känns i alla fall så.
Som om någon har nystat upp ett helt garnnystan och allt bara ligger i en hopklämd, irrig och virrig hög.
Gråblått, är garnet minsann.
Det är omöjligt att se var eländet börjar eller hur långt det slutar.
Bara ett virrvarr av gråblå ylletrådar, huller om buller.
Tanketrådar, som inte börjar någonstans och definitivt inte leder till något vettigt. Tror jag. För det är oerhört oklart i och med att det är så rörigt.
Jag kan höra brottstycken av dem, tankarna.
Ord och halva meningar flyger förbi, när jag tittar på garntrasslet.
Det är oerhört frustrerande:
Jag vet ju att det någonstans i röran finns en bra början!
Och om jag nystar noga därifrån, kommer allt att samla sig till en fin garnboll med en ände, ett slut.
Men aj aj aj...
Idag är det omöjligt.
Jag vet inte ens hur jag skulle kunna börja.
Och om jag drar i fel tåt kommer allt bara att knyta sig.
Den virriga, stirriga och luddiga yllegarnshögen får helt enkelt ligga kvar där den är idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar