Utmaningar

Vi har olika utmaningar i livet.
Eller snarare: Vi väljer olika utmaningar.

Min utmaning är (tydligen) att jag hela tiden måste ge mig på saker jag inte behärskar. Det är någon sjuklig del av mig själv som hela tiden tvingar mig in i situationer där jag tänker "nej men hjälp!!!". Antagligen för att jag blir så himla nöjd när jag reder ut det hela och kommer ut hel och välbevarad på andra sidan.

Andras utmaningar är andra.
Det kanske är en utmaning för någon att vara strukturerad, eller att vara inspirerande, eller att vara kreativ.

Någon sa en gång till mig:
"Jag önskar att folk kunde hålla sig till det de är bra på."
Min spontana reaktion var:
"Nej, så tråkigt!"

För det skulle innebära att man aldrig utvecklades.
Trist!
Plus att man kanske aldrig skulle upptäcka andra sidor av sig själv.

För det man är bra på, är man ofta bra på för att någon annan person (ofta en förälder eller en tidig lärare) uppmärksammade att man hade en talang för det för 100 år sedan. Och det är ju fint och bra – men det behöver ju inte gälla för hela livet!

Även om jag ritade fantastiska teckningar upp till 10 års ålder, betyder inte det att jag kan – eller har intresse för att – rita nu.
Och då är det ju skönt om man slipper tvingas in i den fållan: Hon som ritar.

Tänk om vi faktiskt helt skulle sluta sätta etiketter på oss själva och andra och lite mer fokusera på hur vi kan utmana oss själva att utvecklas! Skulle det inte bli väldans mycket roligare?

Fast då måste vi ju acceptera att det inte alltid blir toppenbra.
Och det är ju svårt.
Men kan det kanske vara värt det?