Jag förstår det inte. Hur kan någon tro att en person har nedärvda egenskaper? Eller att ett folk har vissa kvaliteter, som dessutom är omöjliga att ändra på?
För det är det rasism handlar om. Att ursprunget har betydelse. Att generna i sig är det som styr hur en människa handlar och är.
Det är oerhört dumt, enligt min mening.
Arvet påverkar nästan ingenting.
Miljön är den absolut största personlighetsdanaren!
Vi kan titta på något så enkelt som hållning. Hur du står beror helt på vilka du har vuxit upp med. Det är nämligen så att vi härmar oss till det också, precis som språket, kulturen, åsiktsgrunderna och världsbilden. Det lilla barnet tittar och lyssnar på mamma och pappa, eller andra vuxna förebilder som de ser varje dag.
Adopterade spädbarn får därför samma hållning och rörelseschema som sina adoptivföräldrar, och inte alls som de biologiska föräldrarna.
Samma gäller med språket. Om det handlade om gener, skulle väl det adopterade barnet lättare kunna lära sig sitt blodsspråk? Men vi vet ju alla att så inte är fallet.
Stora delar av det vi till vardags kallar "personligheten" – hur man talar, umgås, argumenterar, för sig, rör sig, reagerar och agerar – är inlärd. Den utvecklas i samklang med föräldrar, vänner, bekanta, skolkompisar, lärare och tränare.
Att döma någon för generna, ursprunget, är därför inte bara grundlöst – det är direkt korkat.
Men visst har jag som svensk, uppvuxen i Sverige och med en svensk familj ett svenskt sätt! Självklart. På samma sätt har en italienare, som vuxit upp i Italien med en italiensk familj något som kan kallas ett italienskt sätt. Visst är det så. Men att påstå att jag eller italienaren aldrig skulle kunna ändra mig till något annat lands seder är att fördöma och fördumma. Givetvis kan vem som helst "smälta in" eller anpassa sig. Det är människan fantastiskt bra på! Sedan är ju frågan hur mycket man vill eller bör ändra sig, hur mycket man ska ta seden dit man kommer.
Varje människa som flyttar sig från sin födelseort förändras. I en ny miljö, med nya vänner, kanske ny sysselsättning, påverkas personligheten. Vi utvecklas. Om det sedan är en flytt inom ett land eller mellan olika länder, spelar ingen större roll. Avgörande är dock att vi får träffa och umgås med människor på den nya orten, i det nya landet! Annars kan vi inte lära oss nytt...
Att säga att människor med en viss hudfärg, nationalitet eller hårfärg har vissa egenskaper, är lika dumt som att påstå att hög panna tyder på intelligens eller att små händer betyder att man inte är lika försigkommen.
Jag önskar att jag kunde komma på någonting förmildrande att säga om rasister, men tyvärr. Inte ens dålig uppfostran kan ge sådan ignorans! Även om man blir itutad sådana dumheter under hela uppväxten, måste man ju inse att det är idioti så fort man träffar andra människor under livets gång?
Fast det är kanske det som är problemet: Att de inte gör det.
De kanske bara stannar kvar där de är uppvuxna och umgås i samma kretsar och får samma stimulans.
Då är det ju inte så konstigt att de inte utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar