Att ta hand om sig själv

Många människor har svårt för att ta hand om sig själva. De är ofta fantastiskt bra på att se andra, hjälpa andra och ta hand om andra – men usla självhjälpare.

Det är för att de tycker att de inte är viktiga.

De prioriterar ständigt andra människor, uppgifter och saker före sig själva. Alla andra är viktigare, andras syn på saker och ting sannare, någon annan får alltid ta största bullen. Själva kan de vänta på sin tur.

Det är bara det att deras tur aldrig kommer.
Vet du varför?
Jo, för det finns alltid andra.
Och så länge de prioriterar andra före sig själva, blir det aldrig deras tur.
Ingen lever ju i vacuum...

Så för alla dessa omtänksamma men onödigt osjälviska människor, handlar det om att lägga om kurs. Ju förr, desto bättre. Om inte man själv tar hand om sig, gör ingen det!

När jag lärde mig detta, gjorde jag det genom en bild. Jag såg mig själv som liten flicka, 3 år gammal, hopkrupen med ryggen mot en betongvägg, kramandes mina egna ben, gråtande, bortglömd. Då var det väldigt lätt att förstå att jag behövde lyfta upp mig själv, krama om min lilla flicka inuti och ta hand om henne. Precis lika bra som jag hade tagit hand om något annat barn.

Och då blev det plötsligt lättare. Att se sig själv som ett litet barn hjälpte för mig. Antagligen eftersom jag är överbeskyddande mot barn, alla barn. Och givetvis fanns det ett litet barn i mig också, som behövdes tas om hand.

Så det gör jag nu. Tar hand om mig själv. Och ser mina behov som lika betydelsefulla som andras.
Och vet du... Ibland tar jag till och med den största bullen!