Förra årets säsong var "Så mycket bättre" var mitt bästa program någonsin. Det var varmt, det var kärlek, det var musikupplevelse, det var närhet.
Mycket berodde det på kombinationen av människor i programmet, de fantastiska personligheter som fördes samman. De var som en nyupptäckt familj, de tog hand om varandra, de hedrade varandra med mycket arbetade versioner av varandras låtar. Magi! Därför hade jag mina funderingar om hur kommande säsonger skulle bli.
Så här efter första avsnittet på den nya säsongen är jag inte helt övertygad. Det saknas någonting. Kemin är inte densamma.
Ödmjukhet.
Kreativitet.
Värme.
Kärlek.
Gemenskap.
Det var bristvaror i första avsnittet. Alldeles för många avståndstagande människor, alltför mycket granskande och värderande blickar. Jag sveptes inte med.
Hm... Ribban sattes högt av förra årets deltagare.
Jag undrar om de nuvarande deltagarna kommer att nå upp dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar