Jag växte upp i ett mycket socialistiskt hem, där bland annat varumärken var totalförbjudet. Vi köpte blåvitt – kommer ni ihåg – där tandkrämen hette Tandkräm och glassen hette Vaniljglass. (Inom parentes sagt blev det väldigt olyckligt den dagen som Konsum valde att börja med – av alla saker – melonglass. Min lilla mor köpte sex paket glass och missade tyvärr att läsa noga på etiketten...)
Vi drack inte coca cola, vi fick inte ha märkeskläder, men en produkt med ett eget namn fanns ändå alltid: Yes.
I ett hem där allting hette det det var, tvättmedlet hette Tvättmedel och tvålen hette Tvål, så blev Yes synonymt med diskmedel.
Yes är verkligen ett av våra mest etablerade varumärken. Just nu pågår en kampanj på Yes Facebooksida, där kändisar berättar om sina speciella Yes-minnen...
Själv använder jag inte diskmedel, jag använder Yes.
Så är det.
Visst har jag gjort en och annan utflykt till andra dofter och färger och märken, men jag återvänder alltid. Inget annat diskmedel fungerar så bra för mig. Och fönsterputsaren som körde alla fönster i min dansskola, sa det också:
– Det enda man behöver är Yes och vatten. Och T-sprit på vintern.
Lite så känns det.
Allt som behöver är Yes och T-sprit.
If it aint broken - don't fix it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar