Rädd för sin kropp?

Jag möter så många som är rädda för sina kroppar.
De pratar som om kroppen är något skilt ifrån dem själva, något obegripligt och otillräkneligt.

"Jag måste se upp för att bära tungt, för då kan det låsa sig i ryggen."
"Om jag bara befinner mig i samma rum som någon som är förkyld, så trillar jag också dit."
"Jag vet inte riktigt hur det känns. Det är som om det inte riktigt är jag."

Som om kroppen gör saker helt plötsligt och märkligt.
Ett sådant avstånd till sin egen kropp!

Jag har aldrig riktigt tänkt så. På den tiden då jag inte begrep hur saker och ting hängde ihop, hade jag en lite mer "skit samma"-attityd. Jag kramade förkylda personer och körde på i alla sammanhang. Hände det dumheter, så var det så det var.

Nu är det helt annorlunda för mig. Grundplåten har jag i näringen; med hjälp av mina kosttillskott slipper jag alla typer av ohälsa och mitt immunförsvar är på topp. Jag vet hur min kropp hänger ihop, jag vet vad jag ska göra om något krånglar. Allt jag behöver har jag med mig, inga hjälpmedel eller verktyg krävs. Om något krånglar på något annat plan, har jag Reiki. Och skulle jag ändå känna mig hängig eller få ont i halsen, så kör jag öronljus.

Jag är ett med min kropp.
Ingenting är obegripligt eller ohanterbart.
Det är skönt.

Jag känner mig så rik!

Och jag tycker synd om alla som fortfarande letar efter sin grej, sina verktyg. De är rädda, de känner sig ensamma, de vet inte om de litar på det de känner...
Det är jobbigt.
Jag önskar att alla kan hitta sin egen rätta väg.

För då släpper liksom all oro och rädsla, när man inte behöver söka längre.

Eller som maken. Han är gitarrist och har letat länge efter det där perfekta soundet. Många gitarrer har det blivit, många förstärkare har passerat förbi, pedalbräden har byggts och rivits. Så kom han ut från studion härom dagen och sa:
– Jag är så himla nöjd med min gitarr-rigg nu! Vad än jag vill göra, kan jag göra det. Det kan låta hur som helst. Det är fantastiskt!

Och jag tänkte: Precis så känner jag med mitt liv och min hälsa!
Vad än jag vill göra, så kan jag. Ingenting tar emot eller är svårt. Det är fantastiskt!