Go with the flow - igen

Det tycks mig som att det är oerhört jobbigt att leva livet dag för dag och följa med dit vinden blåser. Go with the flow är ju så poppis.

I teorin låter det lätt.
Bara att sprida ut armarna, blunda och hänga med, liksom.

I verkligheten står man där och känner inte den minsta vindpust.
Efter en stund öppnar man ena ögat och kikar runt lite. Var är vinden? När kommer universums hand att lyfta mig vidare?
En stund senare fäller man ner armarna och går in och fixar fika.

Jag vet inte, jag.
Ska man då tro att man redan är på rätt plats och således inte behöver blåsas någonstans?