När ekonomin rasar

Jag tror att jag har kommit på det nu:
Anledningen till att det är så mycket "fuzz" om ekonomi.

Vi har byggt ett samhälle som är helt beroende av pengar och tillväxt.

Jag tog mig en liten funderare på vad som skulle hända ifall det ekonomiska systemet havererade. Tänk om alla banker gick bankrutt eller om det plötsligt blev superinflation. Vad skulle vi ha kvar?

Sparpengar - nä.
Handla mat - inte så lätt.
Pensioner - borta.

Raskt är vi tillbaka till verkliga värden: Ett hus att bo i, mark att bruka, byteshandel. Min arbetsdag mot mat och lite extra saker som jag kan ta hem till min familj.

Alla i lägenhet skulle få gå ut och muta in en bit av en park eller en allmänning. Parkeringshusen skulle snabbt bli igenvuxna eller rivna för bättre användande av marken, eftersom vi inte skulle kunna köra några bilar längre. Ja, varifrån skulle bensinen komma? Inte mycket som arabvärlden behöver från oss. Kanske trä, men det kan de få på närmre håll.

Kanske skulle vi kunna ha elförsörjning, om vi nöjde oss med den el vi kan fixa själva. Elbilar kunde vi klara! Och internet. Och datorer och TV. Men ganska mycket blir helt ointressant snabbt.

Jobba för papperslappar? Nej tack.
Och jag måste ändå hinna odla min mark, samla ved för uppvärmning och sy mina barns kläder av gamla tyger.

Ekonomerna har nog räknat ut hur ostyrigt allting blir när ekonomin rasar, och jag tror att de hatar det.
Men jag tänker att vi nog måste vänja oss. Det handlar inte om ifall ekonomin rasar, utan när den gör det.