En positiv livsinställning

Ja, jag vet: Vi är olika.
Somliga av oss tror spontant alla om gott.
Andra tror illa om alla tills motsatsen bevisats.

Men jag tycker att vi kan göra en liten ansträngning till mans/kvinns.

Vad sägs om att möta alla människor med en öppen attityd?
Att inte döma och fördöma folk vi möter?
För vi vet av erfarenhet, att om vi verkligen pratar med dem, lär känna dem, så har vi förståelse för dem. Vi blir inte bästis med alla, men vi förstår varifrån de kommer och respekterar oftast deras åsikter.

När vi dömer andra, förminskar vi dem.
Det är som att sätta på dem en osynlig, trång väst.
Vi packar in dem, de kan inte andas.
De blir tvungna att agera utifrån den trånga box vi har mutat in dem i och vi tolkar allt utifrån vår inskränkta syn.

Det blir inte bra.

Jag tror att man måste öva sig i att ha en positiv livsinställning.
Öva med mig:
Människor är i allmänhet snälla och trevliga.
Människor vill i allmänhet väl.
Människor i allmänhet vill bli bemötta civiliserat.
Människor i allmänhet reagerar positivt på ett leende.

Du, servitrisen? Snäser du åt mig och snörper på munnen, så trivs jag inte och kommer inte tillbaka.
Du, företagaren? Om du sitter på höga hästar, ser ner på mig och klappar mig på huvudet, så kommer jag att tala illa om dig.
Du, klädförsäljaren? Om du uttrycker irritation kring att vi kunder är där fortfarande (15 min före stängningsdags) och är ovillig att hjälpa till med saker, köper vi ingenting av dig.

Det är enkelt:
Ditt liv blir bättre om du ler och ger –
eftersom du gör mitt liv bättre och jag ger tillbaka!

Alla har dock inte förstått detta.

Jag kommer ihåg en skylt på min högstadieskola. Den satt inne hos vaktmästaren:
"Jag behöver ingen djävla charmkurs.
Jag har redan en positiv inställning till de idioter som kommer hit och gnäller. "

Undrar hur kul hans liv var...