Urk

I tecknade serier går figurerna ibland omkring med ett regnmoln över huvudet. Jag förstår precis hur de mår.

Det är de där dagarna när allting känns skit.
Då ingenting får en på gott humör och alla människor är besvärliga.

Huvudvärken maler, dagsljuset bränner mot de kisande ögonen, allt luktar äckligt och katterna klampar på köksgolvet.
Ingenting är roligt, allt är jobbigt.

Nej, jag menar inte bakfylla.
Det här är mycket värre, för man tror aldrig att det kommer att gå över.
Trots att man har varit med om det förut och överlevt.

De här dagarna förstår jag varför jag lärde mig att stänga av mina känslor. Jag tror att det var enda sättet – jag stod helt enkelt inte ut. Det är så jämrans eländigt argt och svårt inuti att huden egentligen borde ruttna och trilla av.

Det enda som eventuellt kan hjälpa, är ett varmt bad.
Och gott kaffe kanske.
Ett bad med gott kaffe på kanten?

Sedan får man gå och lägga sig och vänta på nästa dag.
För den här dagen har ingen möjlighet att återhämta sig.
Den är stämplad, död och rutten.

Urk, känns livet.