I böcker står det ofta om det "livgivande regnet". När man sitter i en bit av världen där det regnar 200 dagar om året, är det svårt att se regn på det viset.
Och givetvis är det inte så då.
I min del av världen är det solen som är livgivande.
Solen kommer fram och ger oss värme och torkar upp.
Solen får frön att gro.
Solen ger oss hopp om morgondagen.
Undrar hur lätt det var att sälja in helvetet vid kristnandet av Sverige.
Jag menar, klart att människorna runt Medelhavet tyckte att det värsta stället tänkbart var ett helvete med ständig värme och ständigt arbete, där ugnarna svedde både hud och lungor.
I Sverige måste det ha verkat ganska tilltalande.
"Varmt och skönt, gott om arbete, lätt att baka bröd."
Kanske det inte skrämde så värst med den bilden av helvetet...
Helvetet för oss hade nog i stället varit ett islandskap.
Eller sumpigt, regnigt och grått.
Mycket skämmer allt.
Det är väl det man kan lära av detta.
Har man regn 200 dagar om året, ser man inte det som så livgivande.
Är det däremot sol 250 dagar om året, är värme inte så poppis.
Variation, både och, lagom är bäst.
Eller som jag brukar säga när jag lagar mat och bakar:
"Mer av allt som är gott!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar