Strålande och mer jul

Jag älskar jul!

Det kan liksom inte bli för mycket. Julklappar, julgodis, julstäda, juleljus, pepparkakshus, julstjärnor och julstakar, julbord, julmusik - allt med "jul" är fint.

Allt fler i min bekantskapskrets börjar hålla den där tråkigt medelålders inställningen till denna underbara högtid: De vill att julen ska vara mer lagom. Att det är för mycket hets kring julen, att det är för många saker att göra inför helgen, att det är stressigt.

I mitt huvud är julen faktiskt ett firande av överflödet.
Ända sedan vi firade vinterblot, har det handlat om glädjen över att ha så att det räcker och blir över. Om vi sedan hade det knapert hela januari, så gjorde det ingenting. Vi hade ändå ett välfyllt bord med många rätter och festade rejält i december.

Oavsett om det är vinterblot eller Kristi födelse vi firar:
Vi behöver verkligen en rejäl fest så här mitt i mörkret.

Och det var fest.
Man slaktade sista grisen och fick färskt kött.
Man gjorde lyxiga bakverk med massor av smör och ägg och kryddor.
Man umgicks, frossade i varandras sällskap, tände en extra brasa och njöt av allt ståhej.
Småbarn, gamla, unga och vuxna möttes kring julbordet och lekar och sånger.

"Lagom" när det gäller jul är mer av allt som är gott, om ni frågar mig.
Ett julbord är trevligare och juligare än skinka och köttbullar, så är det bara.
Paket köpta eller gjorda med omtanke och rim slår ickepaket.
Julstrumpa på morgonen är roligt!
Och ett godisfat med sju sorters hemgjorda godisar som efterrätt slår köpepepparkakor.

Jobbigt?
Javisst. Mycket som är riktigt roligt måste man kämpa för.
Ligga på playan kräver t ex att du jobbar massor innan, för att du ska få semester och ha pengar att handla mat för den veckan.

Det är ju liksom det som är halva poängen. Njutningen blir desto större!