Allt man behöver

Sitter vid brasan och myser.
Bredvid mig sitter min make och mina barn.

En katt ligger i mitt knä. Hon lyfter hakan och kisar upp mot mig. Jag möter hennes blick och hon börjar omedelbart att spinna.

Elden sprakar i rörspisen. Flammorna slickar uppåt, dansar kring vedträna. Rödorange glöd, brandgula lågor. Så vackert att det gör ont.

Och det slår mig: Så mycket mer behöver man inte.
Kärlek, gemenskap, tillhörighet.
Värme, tak över huvud, en eld att samlas kring.
Kanske ett husdjur som extra sällskap.

Det är väl tillbaka till grottmänniskan igen:
Tryggheten i grottan, lägerelden och familjen.
Och en kycklingskank att gnaga på ibland.
That's it.
Det är allt som behövs, tror jag.