Spara eller slänga

Som princip tycker jag att det är bra att inte spara saker.
Det som inte används ska ut och bort.
Annars stannar energierna och man motverkar flytet i livet.

Med det sagt, måste jag reflektera kring sparandet.

När man sparar någonting, för att man tror att det kan vara "bra att ha", så behöver man det aldrig. Jag menar verkligen ALDRIG. Dörrlisten som var svår att få tag i, de där speciella skruvarna som man använde i bokhyllan eller förvaringsmöbeln. Aldrig. Prylarna bara står eller ligger i ett hörn och dammar.

Så fort man bestämmer sig för att köra de här sparade prylarna till tippen, så vänder det. En vecka efter, eller någon månad efter, så behöver man precis det som man har kört iväg. Det slår inte fel!

"Nej, de där glasdörrarna har vi ju aldrig använt, de slänger vi." Månaden efter säger syrran att hon gärna köper de där hyllorna om de har glasdörrar. Suck.

"Vet du var den där turkosa trasmattan är?"
"Jag tror vi körde den till tippen i lördags. Efter tio års förvaring i uthuset..."

"Hade jag inte en bok om örtmedicin?"
"Jo, men den gav du bort till någon."

VARFÖR?
Är det bara för att retas?
För man kan vara helt säker på en sak:
Hade man inte kört iväg grejen i fråga, så hade behovet inte uppstått.

Jag tror att det är universums sätt att pröva oss:
Kan du verkligen släppa taget?
Vill du verkligen släppa det gamla?
Är du beredd?

Så när det händer, skrattar jag.
Visst. Testa på bara.
Det är okej för mig.