Jag brukar säga att jag är bra på att ta beslut.
Egentligen är det lite av en lögn, för de bästa besluten i mitt liv har liksom tagit sig själva.
Flytta till Växjö direkt efter gymnasiet, till exempel.
Jag gick in till syokonsulenten på min skola och sa: "Jag vill läsa information." Hon kollade i sina broschyrer (det var före internet) och sa: "Informationslinjen går på 5 orter i Sverige. Bäst renommé och svårast att komma in är det i Växjö."
Och Växjö blev det.
Starta dansskola på heltid som 23-årig informatör?
Hade inte tänkt det.
Jag tänkte köra några danskurser i veckan och det blev 11 st första terminen. Sedan 20. Sedan 40. Och plötsligt var Steps & Stage en av Sveriges största dansklasser med 52 fulla klasser i veckan.
Det bara blev.
Regissera musikal? Jag som har tagit en termins teaterlektioner som 13-åring och varit med i tre späx som statist? Jag hade aldrig kommit på det själv, men när möjligheten gavs så tackade jag ja.
"Må det bära eller brista", minns jag hur jag tänkte.
Och det har blivit över 40 produktioner till dags dato.
Bli mamma?
Tja, vi kanske ska börja försöka, jag är ju ändå snart 30 år.
Nästa försök genererade en fin-fin son. Kan inte påstå att jag tog det beslutet, det bara blev. Och likadant var det med dottern. Hon liksom bara kom.
Jag kan ge 1000 exempel på saker som bara har blivit.
Gemensamt för dem alla är att jag har sänt ut en tanke, öppnat upp för möjligheten. Sedan har jag bara hoppat på tåget. Lite utan att tänka, mer på känsla.
Och det har blivit så bra!
Bästa bästa.
Så jag tror att det viktigaste tricket med att ta bra beslut, är att slappna av och låta saker bara bli. Det beslut man själv behöver ta är om man ska tacka ja till den gåva, det erbjudande man får. Inte fundera, göra, ifrågasätta så mycket. Bara le och ta emot.
Simple as that.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar