Vi går igång på olika saker.
Somliga gillar projekt, andra att förvalta.
Jag själv är världens sämsta förvaltare.
Det finns faktiskt ingenting med det som jag uppskattar.
Att förvalta är liksom bara att... fortsätta. Åtminstone för mig.
Det är inte kul.
Att börja, däremot, är min grej.
Och att sluta. Det är jag också bra på.
Projekt är därför verkligen min melodi.
Idéfasen, med planering och projektering. Roligt.
Genomförandefasen, då man realiserar allt och får det att rulla.
Sedan avslutandefasen, då man antingen avslutar projektet eller sig själv.
För om projektet övergår till att bli något långvarigt, är det inte ett projekt längre. Då är det något varaktigt som ska förvaltas.
Hu.
Då avslutar jag mig själv.
Och tillsätter någon som är bättre på den biten.
Människor runt omkring mig tycker:
"Men ska du verkligen vidare redan? Nu när du kan njuta av frukten av ditt arbete?"
Njuta? Av vad? Att det fungerar?
Det har jag vetat hela tiden att det skulle göra.
Somliga säger:
"Du är så flaxig. Upp och iväg till nästa projekt."
Ja. Jag kanske är det.
Men jag har åtminstone självkännedom:
Om jag stannar för länge, känns det som om mossan börjar växa.
Då tappar jag min uppkoppling, min mojo, min livslust.
Jag behöver nytt för att må bra.
Så då skaffar jag mig det.
Och låter de som gillar att förvalta ta över mina bäbisar.
Det känns så bra, så bra, i min själ. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar