Ibland är det svårt. Man ser vart man vill, men det är svårt att komma dit. Om det är så kan man fråga sig: Har jag verkligen släppt taget om det gamla?
Livet fungerar lite så.
Är man inte färdig med det gamla, kan man inte ta in något nytt.
Det är som när Tarzan svingar sig i lianer.
Han måste släppa den gamla lianen, för att kunna ta tag i den nya och svinga vidare.
Han måste ge sig hän.
Då svischar han vidare – med kill i magen.
Om han däremot skulle hålla kvar i den gamla lianen, skulle han fastna, bli hängande mitt emellan – helt stilla.
Så fungerar livet också:
Vill du något, så måste du ge dig hän.
Man kan inte säkra upp, hålla flera möjligheter "varma" – det är inte så det fungerar. Då blir man hängande helt stilla emellan och förlorar flödet.
Vilken katt fångar möss?
Den som velar mellan två olika eller den som bestämmer sig för en och ger sig efter den?
Tarzan pendlar iväg och fångar lian på lian, susar fram genom djungeln. Vi ska göra detsamma i våra liv.
Det värsta med detta är att en liten, liten stund håller man inte i någon lian alls. En liten stund svävar man i luften, vet inte om man kommer att fånga den – eller falla tungt ner på marken. Det är alltså att kasta sig ut, utan att VETA vad som ska hända.
Det är läskigt.
Samtidigt är det nödvändigt.
Det är tingens ordning.
Kanske är det för att öva oss i att vara modiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar