Om reflektionens betydelse

Här är ett av mina favoritcitat:

En händelse utan reflektion förblir en händelse.
En händelse med reflektion blir en erfarenhet.
En reflektion över erfarenheter blir insikter och lärande.

Det är helt enkelt oerhört värdefullt att reflektera. Inte bara över vad som händer just nu, utan också sätta det i sammanhang med andra saker man har upplevt. Det är då man själv och omvärlden utvecklas, det är så vi går framåt.

Men har vi tid att reflektera?
Värdesätts ens reflektion?
Ofta poängterar vi vikten av att göra och möjligen av att planera, men hur ofta tar vi tid till att fundera över tingens ordning?

Jag tror att det ses som icke produktivt.
Dessutom tror jag att jantelagen går in: Någon som reflekterar och funderar och analyserar är märkvärdig.
"Vem tror hon att hon är? Dalai Lama, eller?"

Man kan också tänka lite omvänt.
Hur kom det sig att Dalai Lama blev så klok och sann?
Ja, inte genom att han gjorde och planerade, i alla fall.
Det kom sig nog genom att han funderade och reflekterade en hel del, faktiskt.

I början kanske inte allt var helt genomtänkt och färdigt, men han gav inte upp. Idogt fortsatte han att grubbla över världen, lägga ihop saker och ting med annat han hade upplevt. Ju längre han funderade och levde, desto klokare blev han.

Jag tänker: Vill man bli klok, får man börja vara klok någon gång.
Det, liksom mycket annat, kräver övning.

Reflektera mera, tänker jag!
Alla är egentligen oändligt kloka.
Vi måste bara tro på oss själva och ta oss tid att vara det.

Och känner man sig onyttig, kan man alltid kalla det "återkoppling" eller feed back. Då låter det ju direkt lite mer produktivt.