Färdigt!

Det är besynnerligt hur saker och ting liksom mognar alldeles av sig själva.

Du kanske går omkring på jobbet och tänker "nä, jag måste hitta ett nytt jobb". I nästa sekund tänker du "fast jag har det rätt bra ändå..." och så blir det inte av.

Men en sak ska du ha klart för dig:
Så länge du velar, händer ingenting.
När du väl har bestämt dig, så blir det så.

Det räcker att du tänker: "Jag vill byta jobb."
Då börjar universum jobba.
Dra i trådar, öppna nya dörrar, väcka sovande möjligheter.

Och så plötsligt, en dag, känner du det:
Du är färdig.

Det är bara dags att gå vidare.
Du går in till chefen, säger upp dig och det känns bra.
Om du har ett nytt jobb? Nej. Det löser sig, tänker du.
Och det gör det.

Jag tänker på vårt underbara hus.
Det är ett omfamnande, vårdande, tänkvärt, andligt och fantastiskt hus.
Under 14 år har det varit allt jag någonsin har önskat.
Det är vackert, det är varmt, det är stort, det är mysigt.
Vårt hus är som en familjemedlem, en älskad sådan.
När jag ber för oss, ber jag för hela familjen, katterna – och huset.

Om någon för fem år sedan hade sagt till mig: Du ska flytta, så hade jag brutit ihop och gråtit. "Hur ska jag klara mig utan huset", hade jag tänkt.

Och nu ska vi flytta.
Det hände så fort, så fort: Vi blev färdiga.
Vi tänkte tanken: Vi ska flytta så småningom, och då bara mognade det.
Nu känns det helt rätt.

Dags att gå vidare.
Nu lämnar vi vårt härliga, helande, högt i tak och tanken-hus.
Någon annan ska få glädjen av det nu.
För vår del är det färdigt.