"Det är naturligt att stressa. Alla gör det. Annars skulle vi inte få någonting gjort."
Har du hört resonemanget?
Det har jag.
Jag håller inte med.
Stress är en överlevnadsreaktion.
Det handlar om att slåss eller fly, att rädda sig ifrån vilda djur och aggressiva attacker från människor. Stress slår på om vi är i fara, eller om vi är hungriga.
Varför ser vi det som något naturligt i dagens samhälle?
Finns det någon som helst anledning till att vi ska gå omkring och vara rädda, känna hot, vara hungriga?
Nej.
Vi är inte i fara.
Vi är nästan aldrig hungriga på riktigt.
Så varför stressar vi?
För att vi har byggt ett samhälle, med tider, normer och krav som är helt orimliga. Ett samhälle där det knappt går att vara sjuk en dag, för att arbetsuppgifter lägger sig på hög och andra människor hamnar i knipa.
Det är ett samhälle utan marginaler.
Vi har idag inga extra resurser att tillgå, ingen slack på linan, ingen förståelse för balansen mellan aktivitet och vila. För att maximera resursuttaget ur varje enskild individ, pressar vi alla till bristningsgränsen. För att hänga med en vanlig dag, måste vi maxa. Och vad händer då?
Vad händer om vi kör bilen på maximalt varvtal en dag?
Den slits.
Hur mår den bilen efter en vecka? Efter en månad?
Det är inte frågan OM motorn rasar, utan NÄR.
Och vi fungerar likadant.
Jag tror att vi måste tänka om och göra bättre.
Det är inte meningen att man ska springa, hafsa, stressa och maxa sin kapacitet varje timme, varje dag. Givetvis inte. Det är inte klokt! Varje bilägare förstår att man inte kör bilen så hårt, så varför förstår vi inte att människor också måste ha en rimlig belastning? Och vad hände med 1000-milaservicen och oljebytet? När får vi en rejäl friskvårdsgenomgång och fylla på reserverna?
Sluta se stress som ett enskilt fenomen hos somliga individer.
Det är ett systemfel.
Vi har snärjt in oss, tänker ekonomisk tillväxt i stället för hållbar utveckling.
Och människor går sönder. Inte en, inte två, inte 100 – utan tusentals.
Hur många ska brännas ut, bli utmattade och uträknade, innan vi vänder skutan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar