Att värdesätta yrken

Sverige. Landet där alla ska ha lika möjligheter och lika rättigheter. Det är fint!
Jag kan dock känna att vi kanske har missuppfattat det hela.

Idén började väl med arbetarrörelsen.
De besuttna skulle inte längre ha ensamrätt till makt och härlighet. Den allmänna skolan skulle ge alla möjligheten att läsa och lära, för att sedan studera vidare. Vem som helst skulle kunna bli läkare, minsann!

Det var en bra tanke, tycker jag.
Men sedan gick det snett någonstans.

I det samhälle som växte fram, blev det finare än någonsin att vara läkare, advokat, börsmäklare och vd. Städare eller köksa, däremot, var så eländigt så det ville ingen bli. Vi fick plötsligt låg- och högstatusyrken – och skillnaden blev större än någonsin. Man gjorde flera försök att döpa om våra lågstatusyrken, så städare blev lokalvårdare och senare lokaltekniker.
Det hjälpte föga.

För många är det idag otänkbart att jobba som städare. Jag tycker att det är konstigt. Själv har jag en högskoleutbildning i media och kommunikation, har drivit eget företag, varit chef för upp till 22 personer och har toppbetyg. Där jag är just nu i livet, känner jag att det lockar mycket mer att vara städare än börsmäklare. Skönt att få rå sig själv, att vara "osynlig", göra rent och snyggt, bli färdig, slippa bry sig om världsproblemen och inte ha så värst mycket ansvar. Skulle passa mig bra!

Och ärligt talat: Vilket jobb man än har, finns det skitarbetsuppgifter och tråkiga moment. Att jobba som marknadsförare kan verka glassigt, tills man inser hur mycket man får släpa till mässor och demonstrationer. Att vara kirurg låter fint, men hur kul är det egentligen att stå och gräva inuti någon människa, bland tarmar och annat? Nä, då torkar jag hellre golv med citrondoftande såpa.

Men så är det det där med pengarna.
Att vi i samhället tydligen tycker att det är viktigare med folk som programmerar black jack-spel på internet än folk som tar hand om våra barn. En förskollärare tjänar i snitt 23000 kr och en spelprogrammerare lyfter 31000 kr. De har båda hyfsat långa högskoleutbildningar.

En städare tjänar i snitt 18000 kr, så det är tydligen ganska oviktigt att vi har det snyggt omkring oss. "Nej, det är för att vem som helst ju kan städa." Verkligen? Jamen, gör det du då. "Nej, JAG vill inte." Nehej, då kanske vi skulle betala bra för att någon gör det som de flesta inte vill göra...
Man kan ju tänka på olika sätt.

Personligen tycker jag nog att nyttan av en städare är betydligt större än den av en börsmäklare.
Faktiskt tycker jag att vi har större nytta av spådamer än börsmäklare, om man nu ska jämföra folk i liknande verksamhet. Att förutspå framtiden verkar ju gå halvbra för börsmäklarna. Min erfarenhet av spådamer är något begränsad, men jag tror att de träffar rätt i högre grad.

Vi får det samhälle vi skapar.
Just nu premierar vi yrken som har väldigt liten betydelse för vårt liv på jorden. Det som är i grunden viktigt – matproduktion, att ta hand om unga och gamla, att hålla rent efter oss i hem och natur, att skapa trivsel och sprida kärlek – är det som betalar sig sämst. Bäst betalar sig hantering av pengar, att sitta vid datorer och att bossa med folk. Det förstår vem som helst att det inte är en hållbar situation.

Tänk om vi skulle få samma lön allihop! Om man fick lön under tiden man studerade, och att alla yrken gav samma ingångslön. Skulle folk välja mer efter intresse då?
Jag vet inte.
Det jag vet är att det är totalt ohållbart att en revisor kan ha en ingångslön på 50000 kr. För att flytta siffror mellan kolumner? Är det dubbelt så viktigt som att ta hand om 10 barn? Nej. Och det är definitivt inte dubbelt så jobbigt eller svårt eller ansvarsfullt. Jag vet vad det är: Det är inte klokt.

Vi får det samhälle vi premierar.
Vad vill vi värdesätta högst i samhället?
Vad är viktigast för samhällets, människornas och jordens fortlevnad?

Ja, inte är det börsmäklare i alla fall... :)