Kartläggning av romer

Jag är så arg.
Arg så att jag darrar.
Vad mer är: Jag skäms.
Skäms över det land som är mitt hemland, Sverige, som jag alltid har hållit högt och respekterat. Idag kan jag inte.

Orsaken är den artikel jag har läst i DN om kartläggning av romer.
Det är helt absurt!

Som liten läste jag bokserien om Katitzi. Jag förfärades över hur hon och hennes släktingar blev behandlade, flämtade av skräck när jag insåg att det inte låg så långt tillbaka i tiden och lugnade mig ändå med att det var passerat. Det var då, nu vet vi bättre.

Tydligen inte.

Att registrera människor för att de har en viss etnisk tillhörighet är fel.
Det är så enkelt som så.
Vi gjorde det i Sverige under 30- och 40-talen, eftersom vi var Tysklandsvänliga. Rasbiologiska institutet och allt det där – vår hemska nutidshistoria. Det fanns en tid då Sverige var indoktrinerat av galna, rasistiska tankar, jag vet det. Men inte nu! Inte 2013! Det svider i mitt hjärta och skammens tårar svider innanför mina ögonlock. Hur kan det här få förekomma?

JAG VILL ATT VI SKA VARA BÄTTRE ÄN SÅ!

I det Sverige där jag växte upp, lärde jag mig att alla är lika mycket värda. Vi må vara bra på olika saker, men vi är lika mycket värda. Kanske ser vi olika ut, men "röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt" och "vi är vän med alla på jorden må ni tro". Jag växte upp i ett land där jag ville skicka min mat till Afrika, till de svältande barnen. Ett land, där vi hade Fredsveckor i skolan och jag hade 7 brevvänner i Tanzania, som jag skickade små presenter till. Ett Sverige, där vi gjorde insamlingar till Röda korset, lämnade kläder hos Bikupan, skänkte möbler till Erikshjälpen och sålde lotter för Svenska Freds.

Därifrån kommer jag.
Idag ser det inte ut så.
Det har jag svårt att acceptera.
Bara för att min vän är mörk i hyn, eller har svart hår, eller ett utländskt efternamn, så behandlas hen annorlunda än jag. Jag, som möter massor med fördomar varje dag för att jag är "konstig" – kulturarbetare, inte fast anställd, alternativare – har det ändå så oerhört förspänt jämfört med många av mina vänner, tack vare min ljusa hy och mitt svenska namn.

Och nu: Ett register för romer.
Det är gräsligt.
Kringresande, kallas de.
Att man har mage.

Jag skäms.
Över att vara svensk, över svensk feghet, över smygrasismen.
Och vet du: Jag är också kringresande.
Jag har precis flyttat, jobbar än här och än där, reser mycket för mina föreläsningar och workshops. Kanske ni ska registrera mig? Gör det! Jag skulle vara stolt över att stå på den listan, rom eller inte. Som protest mot att den existerar.

Plötsligt är jag mycket, mycket glad över att ha läst alla böckerna i serien om Katitzi för min dotter. Vissa partier tvekade jag inför, de är hemska och sorgliga, men vi tog oss igenom dem också med lite extra förklaringar. Jag önskar att alla läste de böckerna! Sedan undrar jag om någon skulle ha mage att behålla den där listan.