Andra människor är speglingar av en själv

Alla människor vi möter speglar oss. De speglar vad vi säger, hur vi står, vilka val vi gör. Det är så det fungerar – så gör sociala varelser. Om vi t ex ler mot en annan människa, ler hen tillbaka. Kryper vi ihop i vår hållning, kommer empatiska människor att krypa ihop med oss medan mer makthungriga kommer att brösta sig ytterligare och ta kommandot.

Varje människa du möter är en möjlighet.
En chans att lära dig något nytt, om den människan eller om världen – eller dig själv. Och varje människa du möter är en gåva i det avseendet. Det gäller bara att lista ut vad gåvan eller lärdomen är...

När du möter en människa du tycker om, ska du fundera noga på vad den människan speglar hos dig själv. Är det värme, kärlek, omsorg som du känner att du får? Dessa egenskaper finns garanterat i dig också i så fall! Och när den här trevliga människan mötte dig, valde hen att reagera med de trevliga känslorna. Det innebär med stor säkerhet att det var de strängarna du vidrörde med ditt beteende och dina ord. Du uppförde dig, rörde dig, sa saker som gjorde att hen reagerade trevligt mot dig. Nice! Hen såg att du var en trevlig person.

När du möter en människa du retar dig på, ska du på samma sätt fundera noga på vad den människan speglar. Allt det du ogillar hos den personen, finns också i dig själv. Hm... Det kanske inte är lika trevligt att tänka sig. Dessvärre är det sant. Och varför valde den här människan att reagera så otrevligt mot dig? Det är något hos dig som triggade detta beteende.

Jag vet att det här är lite jobbigt att tänka sig, så jag exemplifierar med mig själv.

Ett tag mötte jag väldigt många märkliga människor.
Jag tyckte i och för sig inte illa om dem, men jag förstod mig inte på dem. Alls.
Så insåg jag att det var väldigt ömsesidigt! :)
Vi levde helt enkelt i olika världar.
Och det var okej, kom jag på, när jag slutade försöka förstå.

Oftast möter jag människor som är riktigt mysiga.
Ja, 98 % av alla jag träffar är sympatiska.
Det tar jag som ett tecken på att jag själv är hyfsat lättillgänglig och trevlig.
Nice...

Och så händer det att jag träffar riktiga rötägg.
Då iakttar jag noga – för det finns något i det där beteendet som också finns i mig! Och det vill jag minsann ha bort. Så då tackar jag först för att jag fick möta denna högst osympatiska människa, granskar mig själv noga, jobbar med problemet och tackar för lärdomen.

Vi får möta de personer vi behöver möta.
Och tolkningen av varje beteende ligger hos oss själva.
Kanske är den otrevliga personen inte så snål, så självisk eller så manipulativ som vi tror. Det är bara vi själva som läser in det i beteendet, eftersom vi själva har glimtar av det där i oss? It takes one to know one... Som exempel måste jag påpeka att det är de människor som klagar på att alla är så "duktiga" på Facebook, som har flest prestationsuppdateringar... :) Då brukar jag lyfta på ena ögonbrynet och tänka: Ja, en vacker dag kanske poletten trillar ner.

Hur som helst: Vi får precis vad vi behöver.
I den takt vi klarar av.
Hela livet är en resa av lärdomar – om vi väljer att ta emot dem.