Sentimental

Ett ord som jag ogillar användningen av är sentimental. "Usch, jag blir alldeles sentimental". Usch? Hm.

Till och med i ordboken står det "(överdrivet) känslosam".
Vad då "överdrivet"?
Om vi tittar på ordet i sig, så betyder det precis bara känslosam.
En reaktion som vi får av att uppfatta och reagera på något med våra sinnen.
Det är väl en riktigt bra funktion?

Att bli sentimental innebär att vi har känslor.
Frågan är om kapacitet till sentimentalitet till och med är en förutsättning för empati, dvs att kunna sätta sig in i hur andra känner.

Att världen bitvis ser ruskig ut, beror minsann inte på att vi har använt våra känslor för mycket. Hade vi vågat och orkat känna mer, känna med varandra och för varandra, hade vi faktiskt aldrig kunnat utsätta varandra för ruskigheter.

Nä – fram med känslorna, säger jag!
Ju mer känslor (och desto mindre huvud), desto vackrare värld!

Snyfta på på skolavslutningar, skratta åt gamla foton, ilskna till över artiklar i tidningen och känn ågren för dumheter.

Det blir jättebra.