Arv eller miljö. Den gamla diskussionen.
Helt klart tänker vi olika i detta.
Jag personligen irriterar mig på etablissemangets inställning, som jag hör från t ex doktorer och dietister: "Om man bara äter ungefär normalt och rör sig lagom mycket, så håller man sig frisk."
Men stopp lite. Vad är normalt?
Vi lever i ett samhälle som är väldigt annorlunda än tidigare.
Aldrig förr har vi hanterat mat som vi gör nu. Aldrig tidigare har vi levt med så mycket gifter i naturen och i våra kroppar som vi gör nu. Aldrig har vi heller levt så fort och haft så mycket kring oss som nu.
Vi lever i en abnorm miljö, om vi ser det i ett historiskt perspektiv.
Självklart kommer det att påverka vår hälsa!
Modifierad mat som odlas med konstgödsel och besprutas.
Som plockas omogen för att hålla den långa transporten över världen.
Mat som vaxas för att hålla i affären, doppas i färgbad för att se trevligare ut och läggs i kylda miljöer. Eller som "förädlas" till färdigmat, med allehanda kemiska tillsatser som smakförstärkare, socker och transfett. Allt för att hålla längre och trigga våra smaklökar så att vi vill äta mer.
DDT, PCB, flamskyddsmedel, antidepressiva läkemedel, hormoner från p-piller, Alzheimersmediciner - listan på kemikalier i våra vatten är lång. Och nej, de går inte att rena bort. De är där de är och vi dricker dem i vårt vanliga vatten. I en och annan djupborrad brunn kanske du slipper dem, än så länge i alla fall, men som regel är det i all mat och allt vi dricker.
Idag träffar vi en vanlig lördag på stan fler människor än genomsnittet på ett helt liv för 150 år sedan. Vårt stora kontaktnät kräver mer av oss. Vi jobbar mer, reser mer, tar fler beslut (pensionsfonder, klädval, matval, vägval), vilket också skapar mer stress. Vi är aktiva i våra barns uppfostran och uppväxt, engagerar oss i föreningar och skolresor, håller hemmet i skick och försöker odla vår egen sparris.
Samtidigt ökar fallen av cancer, Alzheimers, depression, allergier, inflammatoriska tarmsjukdomar (IBS, Crons osv), inflammatoriska muskel- och ledproblem (reumatism, artros, fibromyalgi m m) och psykiska diagnoser (ADHD, bipolaritet m fl). Alla dessa sjukdomar är kostrelaterade. Det visar studie efter studie. Visst finns det också en genetisk påverkan, men här är själva kärnan: Alla som har "genen" för en sjukdom utvecklar den inte. Bara somliga. Vilka somliga? Och varför?
"Men vilken otur hon hade som fick cancer."
Tänk om det inte är så?
Tänk om det faktiskt är så att vi - självklart omedvetet - utvecklar cancer och andra sjukdomar genom vårt sätt att leva?
Vi vet idag att rött kött ökar risken för olika cancerformer.
Vi vet att reumatiker mår bättre av vegetarisk kost.
Vi vet att IBS, depressioner, ADHD m fl sjukdomara går tillbaka när vi får näring i kroppen.
För mig är det självklart att vi måste lära nytt och ändra väg.
Vi kanske idag inte klarar av att äta så som mormorsmor gjorde, för förutsättningarna för livet och maten har ändrats.
Jag tycker att det är ignorant att fnysa åt människor som försöker hitta bättre livsförutsättningar. Oavsett om man testar yoga, äter 5-2 diet, äter kosttillskott, åker på tyst retreat eller använder Reiki - orsaken till att man letar efter en lösning är ju att man inte mår bra. Det är väl ett fullgott alternativ till att knapra mediciner och skylla på sina gener?
Man får det om man vill.
Jag säger inte något annat.
Men snälla: Låt oss andra göra på vårt sätt.
Vi som inte vill äta (ännu mer) kemikalier för att hindra våra kroppar att reagera, vi som inte tror på att tukta och styra kroppen med operationer och genom att undvika det vi inte längre kan eller tål, vi som tror att kroppen är självreglerande och klok: Låt oss leta på vårt sätt! Eftersom det inte finns någon hjälp att få från etablissemanget, så måste vi finna våra egna vägar. Var snäll och stå inte i vägen.
Tack på förhand.
Och sluta fnysa, lyfta på ögonbrynen och rynka på näsan.
I smyg har jag slagit vad med er:
Jag ska bevisa att den här andra vägen är bättre genom att överleva er alla. Trots att jag har allehanda diagnosticerade sjukdomar, taskiga gener och tidigare dumt leverne. Låt oss ses på andra sidan och utbyta erfarenheter! Förhoppningsvis om många, många år. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar