Vildresor

Vissa dagar är vardagen obegriplig.
Känslan av att inte vara riktigt vaken, eller där, är totalt förhärskande.
Jag iakttar, men noterar inte ens vad som händer.
Allt ter sig så konstigt och konstlat.

Saker händer.
Jag ser på.
Folk säger saker.
Jag hör utan att lyssna.

Då behöver jag en vildresa.
Bara släppa allt och dra.
Springa fort och skrika i motvind tills huvudet slutar snurra.

Här på kalkstensön kommer man snabbt till vatten.
Det är bra.
Själen blir lugn av hav.

Vildresorna på öjn blir kortare.