I en perfekt värld drivs allt av kärlek.
Det vi gör, tänker och känner kommer ur känslan av omtanke och acceptans av andra och oss själva. Som den fina berättelsen som har cirkulerat på Facebook, där en grupp barn erbjuds ett fat fullt av frukt för den som kommer först. Och de avstår, säger: Hur kan en vara glad om inte alla är det? Och så tar de varandra i handen, springer fram till fatet tillsammans och delar på frukten.
Det tycks mig som vårt samhälle är långt ifrån detta.
I stället verkar det mesta drivas av rädsla.
Jösses, så rädd man kan vara!
På jobbet är man rädd.
Rädd för att komma för sent, för att missa deadlines, för att komma alltför oförberedd till möten. Man kan oroa sig för vad chefen och medarbetarna ska tycka och för att bli av med jobbet. Härskartekniker, skitsnack, översitteri – allt kommer av rädsla.
Hur många drivs av lust på jobbet?
Av glädje, av busig glimt i ögat, av skön säkerhet över att vara bra på det man gör?
I föräldraskapet är räds man.
Vaccinerar barn i oron att de ska bli sjuka; köper hjälmar, bilkuddar och skydd. För säkerhets skull försäkrar man också sina barn, så att om något ändå händer, ska ekonomisk ersättning utgå. Man går på föräldramöten, utvecklingssamtal och öppethusverksamhet för att inte ses som en dålig förälder.
När känner du att du kan välja själv?
Att du gör saker för barnens skull och för vad de vill – inte vad andra vuxna vill?
Kring vår hälsa finns mycket rädsla.
Rädsla för att inte äta bra, träna rätt, vara lagom smal och för att bli sjuk. Folk köper och äter mediciner eftersom de är rädda för att må dåligt och inte orka prestera på topp.
Tänk om man i stället skulle ha tillit?
Tillit till att kroppen säger ifrån när det är dags att tagga ner?
Att den vet vad den behöver och att vi är bra som vi är?
Och tänk så många branscher det är som lever av vår rädsla! Försäkringsbolag, läkemedelsbolag, banker, polis, militär, vaktbolag, larmfirmor, gym, personliga tränare, apotekare... Listan blir lång. Och det är väl det som är problemet: Rädsla är Big Business.
Jag önskar att vi kunde se att rädsla är en dålig drivkraft.
Att den bara är till för att skydda vår överlevnad.
Typ om vi blir jagade av tigrar eller möter giftiga spindlar.
Då är det en bra!
Låt oss spara rädslan till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar