Nya jobbtider

Förr i världen var drömmen ett fast jobb. Heltid. På ett tryggt och bra ställe, så att framtiden var säkrad.

Nu för tiden är vår syn på jobb en annan, framför allt ungdomarnas. Men yrkesvärlden har inte hängt med.

Idag är vi ganska många som faktiskt drömmer om deltidsjobb. Och som får lite panikångest över att bli anställda. En vän berättade för mig hur svårt det är att få ungdomar att skriva på ett anställningskontrakt. "Fast anställning? Innebär det att jag är fast då? Får jag inte dra om jag vill? Uppsägningstid – men om jag kommer på att jag vill resa och har hittat en bra deal?"

Och jag har räknat och känt att jag går back på heltid. Upp till 75 % klarar jag, men där går min smärtgräns. Jobbar jag mer, tar jag sämre beslut, blir mindre lycklig och hinner inte med min familj och mig själv. Dessutom blir det dyrare att jobba heltid. Jo, för då köper vi mer färdigmat, äter mer ute, köper nytt i stället för att fixa, får lämna bort trädklippningen/däckbytet/kakelsättningen.

Vi som tänker annorlunda.
Oss jobbar inte kollektivavtalen för, precis.
Därför hoppar jag och mina likar mellan olika vikariat och projektbaserade anställningar.
Vi blir bra på att anpassa oss, lära nytt, får massor av erfarenhet, ser organisationskulturer snabbt och samlar stora mängder kunskap. Det kunde vara en fördel för företag och organisationer att få in oss i verksamheten, men det är trögt. Man blir nämligen misstänksam. "Vad är detta? Är hon inte lojal? Varför byter hon jobb hela tiden? Hoppjerka!"

När jag söker jobb, sorterar jag därför ut ungefär hälften av mina erfarenheter.
Det har visat sig vara lagom. Annars kommer jag inte till intervju.

Ibland söker jag heltidsjobb. På intervjun säger jag: "Det här jobbet vill jag göra på halvtid med resten av pengarna som projektpengar, för att utveckla området t ex med hjälp av konsulter utifrån." Som marknadsförare kan jag då välja att lägga ut vissa saker på byrå eller stoppa mer i något hål – kanske annonsering på nätet.

Jag tänker att den organisation som förstår att värdesätta det här, kommer att få konkurrensfördelar. Inte nog med att det kommer att locka en annan typ av anställda – förändrarna, entreprenörerna – de kommer också bli tvungna att bli tydliga i sitt varumärke och internkommunikation: Bra på att definiera vilka de är och varför, för på att ett snabbt och effektivt sätt involvera nya. De blir snabbare i vändningarna och får bättre balans mellan utveckling, förvaltning och förmåga till avslut.

Hej organisationer och företag:
Dags att tänka nytt!
Industrisamhället och kunskapssamhället är över.
Nu lever vi i förståelsesamhället. Där krävs mycket kompetens på många områden samt en förmåga att anpassa verksamheten till nya förutsättningar. Har ni det?