Prylar

Sedan jag gick in i väggen, har jag utvecklat en sorts allergi mot prylar.

Saker som ligger synliga stressar mig riktigt rejält.
En filt, hopskrynklad i en soffa, stör.
En bok på en bänk irriterar.
Ett kvitto i en skål värker.

Det kanske beror på att jag känner stress över att de borde städas bort. Prylen innebär en oskriven att göra-lista. Eller så blir prylarna en påminnelse om brist på kontroll.

En konstig sak är dock att de stressar mig lite även om de ligger på sin plats. Speciellt när det är många saker som trängs på samma ställe och i synnerhet om sakerna inte passar ihop riktigt.

Om jag är i ett rum med mycket saker — även om de är fint ordnade i skåp och lådor — blir jag yr och trött. Jag undrar varför! Kan själva energiansamlingen, som varje pryl faktiskt är, uppmärksammas av något sinne? Då tänker jag på saker som gjorts av människor. Ute i naturen, i skogen eller vid havet, är det ju massor av saker och detaljer, men där känner jag inte att det är jobbigt.

Inomhus krävs fria ytor, utrymme och ordning i skåpen för att jag ska må bra. Det tar en hel del av min tid och energi, men det får det göra. Alternativet skulle skapa stress för hela mitt system!

Undrar om det är något övergående...