Tid

Tid. Vilket utstuderat lurendrejeri.
Ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag:
Det här med att mäta tid är minsann ingen vetenskap utan bara hitte-på.

Hur kan det t ex komma sig att en tretimmars färjeresa kan kännas som en evighet, medan en badutflykt med samma längd flyger förbi? Och jämför 30 minuter på morgonen med 30 minuter på eftermiddagen. Eller 30 minuter på ett riktigt jobbigt träningspass!

Nej, det förstår ju vem som helst att det inte stämmer.
Det är helt enkelt ett skitdåligt sätt att mäta liv med.

Eller har jag fel?
Kanske är det bara jag som har fel på min mentala klocka.
Den kanske rusar när det är roligt och sackar när det är trist?
Vem vet, jag kanske har någon form av tids-dysfunktion. Tidsallergi.

Symptom:
- Hatar att vara sysslolös
- Hatar att vänta
- Stressas av att passa tider och är jätterädd för att vara sen
- Kan titta på klockan fyrtio gånger på tio minuter när något är tråkigt
- Känner att man ruttnar inuti när man inte rår sin egen tid
- Hatar att göra saker på tid och presterar alltid sämre (och jobbar långsammare) på sådana uppgifter

Jag kanske ska döpa detta syndrom.
Leosons decease. Eller Time Dysfunktion Disorder.

Om det är någon annan som känner av samma problem, kan vi bilda en klubb.