Att välja våld

Man väljer vem man vill vara.
Visserligen har vi utrustats olika, men ändå.

Vi reagerar instinktivt, känslomässigt, på saker som händer omkring oss. Sedan väljer vi hur vi ska uttrycka oss eller agera. Man brukar säga att de första 90 sekunderna är vi hormonstyrda, det vill säga "slavar" under kemikalierna som utlöses i våra hjärnor av den direkta reaktionen. Därefter bestämmer vi med hjärta och hjärna.

Vad jag för mitt liv inte kan begripa, är hur somliga människor väljer att vara. Hänsynslösa, påfrestande eller direkt skadliga för andra eller "bara" själviska. Varför?

I veckan som gick blev en flicka som jag känner till våldtagen på väg hem från krogen. Hon gick ensam, hon var onykter, hon var vacker – och det borde vara okej. Någon man (eller flera män, jag vet faktiskt inte) valde att förgripa sig på henne på kyrkans mark. De tyckte av någon anledning att det var det bästa de kunde göra med just den halvtimmen.

Tänk om han/de i stället hade valt att hjälpa henne hem.
Sagt: "Den tjejen ser vinglig och ensam ut. Jag/vi följer henne hem. Kanske behöver hon hjälp att bära sin väska och låsa upp?"

Nej.
Han/de valde att släpa in henne på kyrkogården, slita av henne kläderna, ta hennes värdighet och smutsa ner henne. Det var det val han eller de gjorde där, några timmar in på det nya dygnet.

Hur?
Varför?
Jag kan förstå att en testosteronstinn hjärna reagerade på hennes utseende, tyckte att hon var fin. Men med vilken aktiv tanke rättfärdigade han/de de följande handlingarna?

Det kan jag inte förstå.
Och hur känns det efteråt?
Att veta att man är en våldtäktsman, en sexualbrottsling, en som ALLA skulle spotta på om de visste. Varför väljer man det? Hur kan det ens finnas en enda tanke i huvudet som leder någon in på den vägen?

Vi gör dumma saker när vi är rädda.
Detta för att fight-and-flight-reaction sätter igång (stress), vilket gör att framhjärnan går ner. Vi tänker alltså väldigt dåligt under stress. Men i den här situationen fanns inget hot, så det går inte att skylla på det... I stället måste vi alltså försöka förstå att det var ett medvetet val, något som den här mannen eller de här männen tyckte var det bästa handlingssättet de följande 1800 sekunderna. Varje sekund hade de kunnat välja annorlunda. Backa, avbryta, hjälpa henne upp. Säga förlåt och borsta av henne. Ett tusen åttahundra chanser att göra annorlunda.

Det valde de att inte göra.
Jag hoppas att de får brinna i helvetet.