Att låta sig definieras

Jonas Gardell är arg för att han presenteras som "riksbög" och att Özz definieras som "kurd" i första hand. Den ilskan kan jag förstå.
Självklart ska ingen människa beskrivas utifrån sitt kön eller sin kulturella bakgrund.

Samtidigt får vi komma ihåg:
Det handlar om tvävägskommunikation.

Om man ständigt framhåller, skämtar om och utgår ifrån bögperspektivet, så är det förstås inte långt till att man blir definierad som bög i första hand och t ex man, kort, svensk, ljushårig eller något annat i andra hand.

Om man ständigt skämtar om att man är kurd, beskriver sig som kurd och kallar sig själv kurd, så kanske andra också gör det.

Hur många skulle få för sig att presentera Darin som "superkurd"?
Eller Lotta Bromé som "riksflata"?
Eller Peter Jöback som "allas vår favoritbög"?
Det har jag aldrig hört.

Skillnaden är kanske att Darin mest har fokuserat på att beskriva sig själv som sångare och att Lotta satsat på att lyfta fram sina färdigheter som programledare. Peter sjöng offentligt i många, många år utan att prata sex. De själva har inte låtit sig definieras av sin härkomst eller sin sexuella preferens.

För visst är vi snabba på att dela in människor i fack.
En komiker är en komiker, en imam är imam, en politiker en politiker.
Vi ser ju sällan människor som komplexa och mångfasetterade varelser, utan vill helst ha en enkel etikett att klämma i pannan på dem. Det blir enklare för oss att sortera våra intryck då.

Det har ju både för och nackdelar:
Fördelen är att vi antagligen får plats med fler människor i våra hjärnor.
Nackdelen är att vi inte riktigt lär känna folk.

Vill vi väldigt gärna ha ett visst epitet, får vi nog jobba på att sälja in det. Använda det själva, pressa på det. Lite samma tänk som att sälja in ett varumärke, helt enkelt.
Och väljer vi att presentera oss själva med ett visst epitet, så får vi nog stå för det. För det är inte så värst lätt att bli av med det. Har vi själva börjat, ser andra i allmänhet det som fritt fram att använda det.