Varför vet de inte bättre?

Till min mottagning, där jag jobbar med alternativa behandlingar, kommer allsköns människor. Gemensam har de alla en sak: De söker efter lösningar. Ofta upplever de besvikelse över sjukvården och är lite bittra.

När jag berättar hur de ska stå och gå, ser de mäkta förvånade ut.
"Men, det har ju ingen berättat för mig tidigare. Varför inte?"
Det kan jag inte svara på, brukar jag säga. Min kunskap om kroppen har jag förvärvat av specialister inom vårt sjukvårdssystem. Det är kunskaper från spetsforskning på Karolinska Institutet, så det borde vara mycket lättillgängligt för folk inom systemet. Av erfarenhet vet jag dock att det inte är så många som vet.

En del av okunskapen beror på ointresse.
Alla läkare tycker helt enkelt inte att det är så spännande med knän, axlar, ryggar och höftleder. De har tyvärr inte fått möjligheten att lära sig så mycket om kroppar i rörelse inom sin utbildning, så har de inte specialintresse och tar reda på saker på egen hand, så kommer de inte att kunna. Då blir det lite: "Rulla ner, rulla upp, sträck dig åt sidan. Ta 2 alvedon och vila."

I många fall beror det faktiskt också på föråldrad kunskap.
De sjukgymnaster som utbildades på 80- och 90-talen fick till exempel bitvis väldigt dålig information under sin utbildning. Då trodde man att räta vinklar, raka ryggar och utebliven rotation var modellen. Det visade sig tyvärr sedan att det var fel, och att de råd man hade givit folk under lång tid i stället hade gjort dem stelare och sjukare. Eftersom vidareutbildning inte står på schemat för så värst många sjukgymnaster, gör fortfarande många fel. För att inte tala om ergonomer! De ligger ännu längre efter.

En byggsten är vad som ligger i basen för vår kroppssyn.
Om man har en tro på att kroppen kan vara "fel", att den är något som ska fixas av människor och att alla krämpor beror på dåliga gener, så ger det förstås en viss syn på åtgärderna. I det perspektivet är det rimligt att säga "du får lära dig att leva med smärtan". Om man i stället tänker som jag, att alla kroppar är perfekta och bara signalerar dåligt användande och obalanser genom smärta, så blir det mer rimligt att tänka att allt går att göra bättre och att målet är att bli helt smärtfri.

Dessutom tänker många läkare och sjukgymnaster att "man är byggd sådan". Hängande axlar är hängande axlar, plattfot är plattfot. När jag visar en klient hur hen ska stå, lyfta hålfoten eller öppna upp bröstpartiet så att axlarna hamnar på rätt ställe, blir de alltid lika förvånade! "Såhär har jag ju aldrig stått!" Nej just det, och därför har du ont nu. :) Om man tänker på att kroppens alla celler byts ut på 7 år, så är det ju inte så långt till att tänka att man faktiskt kan omskapa hela sig...

Sedan är det den lilla detaljen med var det börjar.
Jag tänker att strukturerna, skelettet, måste vara rätt innan musklerna kan jobba rätt. Därför är det ingen idé alls att träna styrka för att ändra något strukturell fel, som knäproblem eller ryggont. Det kan till och med förvärra siutationen, eftersom man är sned och står fel så att även träningen ger ojämna muskler. I min tanke är det töjningar och att öppna upp och möjliggöra korrekta rörelser som måste komma först. Och då kommer musklerna som ett brev på posten, utan att man behöver göra så mycket...

Ja, vi tänker olika.
Så när klienterna frågar "varför vet de inte bättre", så svarar jag bara så:
Det är olika skolor, olika världsbilder och olika intressen.
Det är inte konstigare än så!
Och var och en får leta tills man hittar en lösning som passar en själv. :)