Avundsjuka

Vacker är den inte.
Svartgrön, seg och slemmig väller den in och förgiftar våra relationer, vårt agerande, våra ord.
Tankarna böjer sig runt den förhatliga massan, som likt lava ur en vulkan breder ut sig. De klara tankarna böjs, förvrids och avundsjukan fräter fula, svarta hål i alla resonemang.

Avund-sjuk.
Det är en riktigt sjuka.
Man blir nedsatt.
Inte bara i immunförsvaret: Nej, på alla plan.
Vad värre är: Alla blir nedsatta.

När den här sjukan har slunkit in i vårt sammanhang, blir alla påverkade. Allt blir infekterat, ingenting är längre sant och vackert.

Den som är avundsjuk, förgiftar sig själv.
Först genom att smitta tankar, handlingar och ord med svartgrön missunnsamhet, sedan genom den skuld och skam som följer i avundsjukans bakvatten.

Känner du det svartgröna monstret knacka på hjärtat?
Säg STOPP! Andas in ett djupt andetag, blås ut långsamt.
Fyll ditt sinne med ljus, med klart vatten, med harmoni.
Tänk på den glädje som fyller den människa som du kände avundsjuka mot.
Tänk på hur mycket den personen har kämpat, misslyckats, snubblat.
Tänk hur skönt det är när något äntligen går vägen.

Glädjs.
Känn med i glädjen.
Unna den personen allt, i vissheten att allt blir precis som det ska.
Vi behöver inte hålla räkningen, bedöma, väga, mäta. Låt högre instanser sköta det.
Det enda vi behöver göra, är att låta varandra uppleva glädjen.
Oförfalskat, ohämmat, oinskränkt.