Jag älskar projekt.
Det är roligt i alla faser: Idéstadiet, planering, genomförande, uppföljning, avslutning.
Idéstadiet är kreativt och lite galet.
Där kommer de mest vansinniga förslag att surra runt i luften, ofta följda av stora skratt och magkramper. Efter ett tag så landar några av idéerna på bordet, man kommer överens om att det är dessa vägar vi ska köra på och går vidare.
Planeringen är också kreativ, men mer driven.
Här får man gnugga geniknölarna och se HUR I ALLSINDAR man ska kunna få till den där idén. Ibland handlar det om att koka soppa på en spik och trolla med knäna, men ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite mer tid. Så fort planen är klar (eller halvklar, vissa saker får ge sig på vägen) så kör man igång.
Genomförandet är kanske lite mer "just do it".
Då ska det planerade bli verklighet och det är ju trevligt att se att det blir som man hade tänkt sig. Ofta innebär det också hederligt slitgöra av olika slag, vilket alltid är kul – då känns det att man jobbar på riktigt. Bit efter bit faller på plats, man kan bocka av saker på sina listor, det närmar sig.
Och så en dag är det klart.
Det rullar.
Saker och ting kanske behöver putsas och fixas, men det är igång.
Då är det SÅ skönt. Man kan pusta ut och lugnt betrakta det gjorda.
Och förstås: Uppföljning, utvärdering.
Vad gick bra, vad gick sämre, vad lär vi oss av det?
Vad är löst, men inte optimalt, vad kan man förbättra i framtiden?
Vad känner vi, vad tänker vi, hur ser vi på processen?
Hur lever projektet vidare?
När det är nedtecknat, så är projektet avslutat.
Åtminstone för mig.
Sedan återstår nämligen bara det förhatliga förvaltandet.
AAAAAH!
Det går inte, jag kan inte.
I mitt huvud betyder det nämligen bara att fortsätta göra samma sak.
Dag efter dag. Gång på gång.
Så tråkigt!
Nej, det får någon annan göra.
Jag, jag vill kasta mig vidare mot nästa projekt. Kläcka idéer, dra upp riktlinjer, göra budget, fundera ut lösningar, fixa, bära/skära/skriva/gräva/måla, summera, fundera, återkoppla – och säga adjö.
Åh - det är en vacker arbetsgång!
Lite som livet självt.
Det var nog bland annat därför jag älskade att jobba med musikteater...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar