Jag funderar mycket över hur var sjätte svensk kan rösta på ett främlingsfientligt fascistparti som SD. Eftersom jag vägrar tro att så många verkligen är rasister och gillar totalitära regimer, så måste jag leta andra anledningar. Här är min lista:
1 Förakt för politik, auktoriteter och "over head"
De här människorna ser SD som en "frisk fläkt", som inte är indoktrinerad i systemen. De är liksom inte köpta, utan ärliga. Det här är samma argument som har lockat väljare till Kalle Anka-partiet och Ny demokrati.
Det här är människorna som alltid skyller på "ledningen", som hatar att folk sitter på "kontoret" och kostar pengar, som alltid snackar skit om chefen. Därför är det en revansch när en av dem står som ledare för ett parti.
2 Känner sig hotade
De känner sig hotade av nya smaker, nya kulturer och nya sätt att vara. Att andra tänker, känner och uppför sig annorlunda än de själva skapar osäkerhet och otrygghet. "Får jag inte göra och tänka som jag vill och brukar? Vem blir jag då?" De vill ha det de känner till, inte nyheter. Kanske är det de här personerna som på semestern åker till Gran Canaria och äter köttbullar med lingon?
3 Historielöshet
De måste ha glömt. Nu är det många år sedan 1930-talet och många av oss har inte upplevt den rasismen, det hatet och krigshetset personligen. Somliga av oss har läst och förstått, men SD-anhängarna har inte gjort det. Jag, som upplevde skinskalleproblematiken i Stockholm på 1980-talet, tycker förstås att det är läskigt och obegripligt, men det är för att jag har sett hatet på närmre håll. Alla har inte det.
4 Ovilja att ta ansvar
De som röstar brunt måste fullständigt strunta i hur landet sköts. SD's politiker saknar kunskap och färdigheter i att styra ett land. De har inte ens täckning för alla politiska områden i sitt partiprogram, än mindre i sin budget. De är ett missnöjesparti med en fråga.
NÅ, HUR MÖTER VI DÅ DEM?
Jag tror inte att vi någonsin kan möta de här människorna med diskussion och sakfrågor. Det är kört.
De har ingen som helst önskan att debattera. De tänker bara tycka tvärtom. Och vad värre är: De tror att alla tänker som dem egentligen, men inte vågar säga annorlunda. De enda som på riktigt vill ha invandring och de vanliga partierna, är ett gäng PK-häxor – och de är bor säkert i Stockholm, antagligen på söder. Det gör SD-anhängarna till någon sorts "sanningens företrädare" i deras egen värld, vilket är en stark drivkraft.
Enda sättet att vinna över de här människorna, tror jag är att rikta sig direkt till dem. Säga "vi hör dig, vi ser dig och vi förstår att du är besviken och arg" UTAN att för den skull gå dem tillmötes politiskt. Jag tror att politikerna måste bli närmare, mänskligare och enklare. De måste prata med väljarna/människorna, inte varandra. Erkänna att de inte vet allt och kan allt, framhålla att varifrån de får sin information.
Sedan tror jag att vi måste förklara att ingen är ute efter att sudda bort allt det svenska. Sverige och svenskheten har alltid tagit intryck av andra kulturer, men vi har aldrig tappat bort vår kärna! Vi kan blandas med andra kulturer utan att ta efter. Om vi vill kan vi ta till oss somliga saker, som mat eller musik, men det kommer inte ersätta vår egen kultur – bara komplettera.
Till sist tror jag att det är smart att ändra på mottagandet av invandrare, så att dessa människor snabbare kommer in i samhället och så att fler får träffa dem. Då byggs broar och förståelse. Rädsla och förakt försvinner när man blir DU med någon...
Jag tror nämligen fortfarande att de flesta människor är goda och vill väl. Nu är det dags att hjälpa varandra ifrån de här otäcka, fascistiska stämningarna. Vi vill inte ha ett rasistiskt samhälle med totalitärt styre, där allt regleras i detalj.
(Det är den politik som SD står för, men det tror jag inte har gått fram så tydligt.)
Vi måste hjälpas åt!
Kan någon bra marknadsföringsbyrå ta sig an uppdraget "Ett gemensamt, vänligt Sverige"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar