måndag 8 december 2014

Kreativitet och entreprenörskap

Kreativitet, det är något fint det.
"Åh, så kreativ du är" säger folk med lite avund i rösten.
Faktiskt hör man aldrig: "Usch, så kreativ du är."

"Åh, så entreprenöriell du är" hör man däremot inte så ofta.
Och ifall man gör det, så finns det ofta en udd av något annat än ärlig uppskattning.
Hur kan det vara så?
Jag tror att jag ska fundera lite kring begreppen.

Vad är kreativitet?
Förmågan att skapa?
Nej, egentligen inte.
Jag tror att jag ska använda ordet påhittighet som tillfällig synonym ett tag.

En påhittig människa hittar på olika lösningar på uppgifter eller upplevda brister.
Det kan ibland vara väldigt konstiga lösningar, eller rätt upp och ner tokiga, men allra oftast är det flera stycken som faktiskt är helt användbara.

Påhittig kan man vara inom många områden.
En påhittig person kan skapa med händerna, med huvudet eller på annat sätt. Den påhittige är okonventionell, förändringsbenägen, vågar ifrågasätta och har ingenting emot att vara originell.

Så långt fungerar ordet som utbytesord för kreativ.
Men här kommer en vägdelare: En kreativ person GÖR.
Förutom att vara påhittig, sätter man alltså sina planer i verket.
Det blir något.

Ibland blir det konstverk, andra gånger vantar. Kanske en god gryta eller en riktigt bra rapport.
Man skapar, det blir något fysiskt.
En produkt.

Och här tänker jag att vi gnuggar rygg med ett annat uttryck:
Entreprenör och entreprenöriell.
Vad är skillnaden mellan en kreativ person och en entreprenör?

Ah – pengarna.
En entreprenör kan göra pengar på sin påhittighet och kreativitet.

Och nu blir det riktigt intressant...
Väldigt ofta ser kulturella personer ner på entreprenörer.
Jodå, jag möter det ofta:
"Om man gör något med hjärtat, ska man inte behöva tjäna pengar på det."
Hm... Jag tänker tvärtom: Om man älskar något, är det väl toppen att kunna förtjäna sitt levebröd på det, så att man inte behöver göra något annat?

Är det möjligen så att det här utgör tre nivåer av skapande?
Tänkandet – påhittigheten.
Görandet – kreativiteten.
Försörjandet – entreprenörskapet.

Och: Är det i så fall vanlig avundsjuka som föranleder kulturpersonligheternas rynkade näsor?
Ibland tänker jag att det är så.
Surt sa räven?

Det argument som kreativa människor har mot entreprenörer är att de säljer sig, att de är i händerna på sin publik. Jag tänker att det är ett ängsligt sätt att se på världen. Så behöver det ju inte vara! Man kan absolut göra precis sin grej och ändå sälja, bara man är tillräckligt bra på att beskriva vad det är man sysslar med och att hitta sin målgrupp. Det handlar om att stå på sig, att göra det som man själv tycker är bra och tro på att flera tycker det.

Om vi tittar ett steg längre, så brukar påhittiga människors argument mot kreativa människor vara att de springer iväg och gör innan det har tänkts färdigt. Det är ju också någon sorts ängslighet, en oro att göra fel.

Så, det som skiljer påhittigheten från kreativiteten är mod – att våga misslyckas.
Och det som skiljer kreativiteten från entreprenörskapet är också mod – att våga stå på oss.
Mod – att våga – är alltså det som lyfter oss från en nivå till nästa.

Kan det vara så?

Därmed är inte sagt att alla måste vara entreprenörer. Nej, nej.
Vi behöver folk som är såväl påhittiga som kreativa också. Man måste ju inte göra något av sina idéer. Det kan ju vara bra att inte känna tvånget att det ska bli något av det man tänker. Kanske tänker man friare då, vad vet jag? Man måste heller inte leva på det man skapar. Nähä, det går fantastiskt bra att skapa för sin egen skull, eller för att man vill ge omvärlden något gratis.

Men OM man väljer att ta sista steget, att leva på sitt skapande, så är det väl det också fint? Jag tycker det.

Fram för acceptans av olikheter!
Bort med rynkade överläppar!
Och inför mer entreprenörskap i konstakademierna!

1 kommentar:

  1. "bort m alla rynkor" ja, om du pratasr i en metafor;

    bort med alla rybnkor om rynkor e att ses som de förälfrade tanke sdättert att se allt i tolknigsr som nedvärderar både sig sj o den andre motpartn, när man nu iast kan VÄLJA ett tasnke/ÅSKÅDNINGS SÄTT /val att tolka omvärlden, osm grundar sig i en tanke som, möjliggör ett ömsesidigt höjande av varandras energier o kunskaper/välmående/integritet, vällevnad, energi mässig renhet, etc..
    ut me d gamla som inte längre sdervar oss,
    på nåt el vare fall inte som d gamla söttet dög innan.
    rensa ut de dammiga så vi fr rum för d nya friska köttet i samhället. kunslaps o upplysnings - mässigt sätt, ej annat än "en metasfor", menat.

    och;

    "Sälja sig, vara i händerna på sin publik"
    Är det inte bättre att de håller vara ndrw ön att bara den ena
    Eller ingen hller varandra?
    att båda blir nöjda med ett arrangemang, än att inte vare sig baras ena ell endera parten får bli glada i ögonenn o stråla av lycla o känna djup tillfredsställelse o inre nöjdhet ini själs roten o få de som d verkl både behöver OCH vill ha? vf nöja sig med bara ena planhalvan av ekvationen när man kan spela boll på hela o få det bästa av två världar, dvs ha kakan Och äta upp den, eller röttare saggt; låta båda få äta upp hela kakak själva, båda tpåv? det måste val skapa mer misshag o o-nöje om bara 50% av befolkningen var nöjda m många el alla pusselbitarna i sitt liv o inte levde i blind ur hand i mun, skulle väl ändå skapa mer pos kharma o goda synergi-effektet om alla gjorde som passade dem, utan snörpta munnar, o hopknipta ögonbryn, från tant edit. det tar u bara från ens eget välmående energi att klandra andra; tid o pengar o energi som man kunde ha investerat bättre i sj upphöjelsde o sj förbättring för? vf nöja sig m mindre än vad man är o spela under sin division, hur kan man då utvecklas el ens tänka på att vidra (=o därmed få) mkt ens av inre el yttre världe, ja, man blir ju lite vimsig av å tänka på hur det äääär!!

    att ge utan att få det just MAN SJÄLV väljer att få i reut, det är väll rn mänsklig rättighet, vf ska jag nöja mig m en klapp på axeln om ngt som skulle värderas högre för mig i mitt liv, vore lite reda stålar för..
    dåligt eller rättare sagt, inte gagnadnde sätt å sendera energi. utan ett jämnt energi utbyte_varken roligt för givare el mottaggare:

    ej långsitikgt sätt att tänka o resonera å åskåda världsordnngen på.s

    får mig osäkt att tänka på en artiekl om hur man gör saker långsitigita, läsa den gärna, man kan läsa den fleeeera ggr
    (den sortens läs är den, namely):
    http://www.stevepavlina.com/blog/2011/06/how-to-defeat-kolrami/

    och slutklämmen; allt om "mod" fick mig å tänk på en till nästan lika värde i läsvärdighet, artiekel;
    http://www.stevepavlina.com/blog/2005/03/courage-is-the-gateway/

    SvaraRadera