Kultur kontra sport

Igår vann Conchita Wurst Eurovisionsfestivalen och visade därmed att Europa accepterar olikheter. I mina ögon vann också kulturen en stor seger över sporten.

Låt oss gå tillbaka ett drygt halvår i tankarna, till OS i Ryssland.
Låt oss komma ihåg hur få atleter som bojkottade dessa spel, trots Rysslands hemska aktioner mot homosexuella.
Hur många som tittade på spelen, trots att man "självklart var emot Rysslands politik".
Hur få atleter som protesterade under spelens gång, och hur stort rabalder det blev över lite nagellack i regnbågens färger.

Jämför det med gårdagens europeiska musikfest, där en påhittad karaktär, en transpersonlighet togs emot med öppna armar.

Sport versus kultur.
Vi brukar säga att idrottsrörelsen uppfostrar våra unga. Frågan jag ställer mig är till vad. Och vad skulle det bli för skillnad ifall vi lät kulturen få göra jobbet?

Någonstans handlar det här också om hårda och mjuka värden, om manligt kontra kvinnligt ifall man vill. I det samhälle som uppmuntrar sport, där manligt är norm och där laganda och förmågan att bita ihop är det viktiga, åker vi till OS i Putin. Det lägger vi miljontals skattepengar på, samt spons från företag, för vi tror att vi "uppfostrar våra unga".

Tänk, vad motsvarande pengar till kultur för ungdomar skulle kunna uträtta!
Tänk om företag i stället började sponsra dansskolor eller konsthantverkare, om kulturskolorna runt om i landet skulle få samma lokalmöjligheter som sporten och bidrag i samma storlekar. Tänk om alla de ideella krafter som idag jobbar för kulturens plats i samhället, fick högre status. Att de som arbetar professionellt med kultur slapp frågan "men vad gör du egentligen" vid samtal om jobb och försörjning.

Det blåser nattsvarta rasistvindar i Europa.
I ett samhälle där man fokuserar på gruppen, på laganda, på samhörighet, säger man inte ifrån.
Hundmentalitet: Flocken, sammanhållningen är viktigare än individen.
Ingen vågar bryta sig ut och sätta stopp, hur galet det än är.
Vi säger "asch, det är ändå ingen som lyssnar på de där tokstollarna" och vänder ryggen mot. I rädsla.

Kanske är det dags för kulturen att ta ett steg framåt.
Kanske ska vi säga NEJ och STOPP och till och med HÅLL KÄFTEN, DU BRYTER MOT LAGEN!

Vilket samhälle skulle vi få då?
Jag tror att vi har svaret i det paljettglittriga jippot i går kväll.