En pluggis som har jobbat halva livet som koreograf och danslärare.
En strukturfascist som älskar att påta i jorden.
En krullhårig hippie som älskar vetenskapsprogram.
En företagare och entreprenör som håller kulturen och fritiden högst.
Förklaringen till denna misch-masch ligger i mina rötter.
Ofta, ofta tänker jag på dem, mina släktningar, och hur de är en del av mig.
Farmor från Sollefteå vid Ångermannaälven, som jag är så lik.
Stor, bastant, mörkhårig, barsk och rejäl.
Ett hårt liv, med mycket tungt arbete och lite belöning.
En slitvarg, en överlevare.
Generationers kunskap om mat, duktig att odla och handarbeta.
Fysiskt stark, starkare än många män!
Ingen kunde gräva om ett land så fort som hon!
Och vilka spetsar hon virkade… Handsydda lakan med brodyr och spets vittnar fortfarande om detta.
Från henne har jag närheten till myllan, till det enkla, till vardagen.
Intresset för mat och hushåll, kärleken till garn och tyg, självklarheten i att odla jorden på min lott.
Och oförmågan att vila.
Andra sidan kommer från gammelmorfar från Nynäshamn.
Kalle Blåklint, konstnärssjäl och plåtslagare.
En rejäl arbetare med längtan till konsten.
Uppvuxen på Söder i Stockholm med åtta syskon i en barack.
När eländet blev för stort, lastade hans mor – också en Karin – alla ungarna på en kärra och gick till fots ner till Nynäshamn, för att starta ett nytt liv.
Kalle var händig, men levde för att njuta.
Han var klipsk, finurlig och kunde förlora sig i blåklintens skönhet.
Nog var han lite av en klok gubbe också; hans kotteolja (kokt på egenhändigt plockade kottar) kunde användas till allt från tandvärk till skavsår.
Hans mammas tro på tomtar och knytt, det var man inte kan se, tog han med sig vidare i livet – till mig.
Så också längtan efter det sköna, det vackra och det härliga.
En drömmare. En levnadskonstnär.
Och en misstro mot överheten samt ett brinnande intresse för vetenskap.
Med dessa gener växte jag upp i ett extremsekulariserat samhälle söder om Stockholm. Pappa, den extremskärpte entreprenören, med flest högskolepoäng i Sverige utan examen. Mamma, revisorsassistenten, med ordning och reda på allt och oro för det mesta. Och jag var bäst i skolan på det mesta men ville bara dansa, sjunga, sy och plocka bär och svamp.
Så blev jag till.
En halva bonnmora med norrländsk seghet.
En halva levnadskonstnär med viss mystik.
Uppfostrad av en intellektuell vilde och en orolig extremorganisatör.
Med smak för det goda, med svårighet att acceptera rutin, med längtan till naturen.
Jag förstår att folk kan ha svårt att förstå sig på mig.
Ibland har jag också svårt att få ihop mig själv.
Eller ens att få ena delen av mig att stå ut med de andra.
Det svåraste som finns, är att skriva CV inför jobbsökning.
Vem är det de vill ha?
För ingen vill ha alla.
Och då måste jobbet vara lagom stort, så att de andra får utrymme.
Det är därför jag helst jobbar deltid… :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar