I dagens lokaltidning stod flera artiklar om den ökande psykiska ohälsan i Sverige. Många – orimligt många tycker någon sakkunnig – klassas som deprimerade och man söker sjukvård för småsaker som att man inte trivs på jobbet.
I två olika artiklar menar man att:
- Folk inte egentligen är sjuka, bara sjåpiga.
- Sjukvården diagnostiserar allt, även "normala" svackor.
Och jag tänker: Klassisk förnekelse.
Säkert är alla de som söker vård verkligen i behov av hjälp.
(Ingen går till doktorn för att det är kul.)
Om man söker vård för att man mår dåligt, kanske det handlar om andra saker än man kan sätta ord på. När sjukvården frågar "varför är du här" så klipper man till med det som är närmast, att jobbet går dåligt eller att det är bråk med frugan.
Egentligen är det kanske helt andra saker som är orsaken, men de når vi inte till själva. Och det är därför vi söker hjälp.
Jag tror att vi står inför ett skifte.
Det är dags att stanna upp och fundera:
Vart ska vi gå i stället?
För dit vi är på väg gör oss sjuka.
Kanske skulle man i stället fråga sig någon av följande frågor:
Vad gör kemikalierna i naturen med våra kroppar?
Det är nytt.
Vi är den första generationen som har en veritabel coctail av olika kemikalier i våra kroppar. För den som vill veta mer, rekommenderar jag filmen Underkastelsen, som jag skrivit tidigare om.
Hur spelar näringsbristen in?
Vi har en erkänd D-vitaminbrist i hela vårt land. Läkartidningen har skrivit om grav D-vitaminbrist bland alla förskolebarn, norska forskare ser att 99% av alla norska kvinnor har brist och man räknar med att samtliga svenskar har låga eller mycket låga värden. En svensk forskare, Mats Humble, har gjort intressanta studier på vad D-vitaminbrist gör, bland annat för depressioner. Se filmen på Youtube!
Vi har också extremt låga halter av övriga vitaminer och mineraler, eftersom vår mat har förändrats. Det gör att våra möjligheter att lösa problem blir sämre, att vi blir mer infektionskänsliga samt att vi är mer aggressiva och deprimerade.
Finns det någon annan dimension av hälsa som vi har missat?
Om vi tittar på våra vänner i Asien, vårdar de sin hälsa på ett annat sätt: På fyra olika plan.
Kanske missar vi något, eftersom vi bara tänker fysiskt och eventuellt lite psykiskt?
Det vi definitivt kan konstatera är:
Folk mår allt sämre.
Och då tycker jag personligen inte att det är fruktbart att skylla på de som upplever sig som sjuka – eller att hugga huvudet av de som försöker hitta andra förklaringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar