Drömma

När jag var liten, frågade vuxna ofta: Vad vill du bli när du blir stor?

Jag hade många svar på den frågan.
Arkeolog. Journalist. Informatör. Musikalartist.

Det var dock inte alls vad jag önskade bli.
Nej, för i frågan "vad ska du bli" ligger ju något mått av realitet.
Hade någon frågat: Vad drömmer du om, så hade svaret blivit annorlunda.

Jag drömde om att bli president.
Jag drömde om att bli författare.
Jag drömde om att bli en ny Jesus, någon som kunde hela människor och göra dem lyckliga.

Men det vågade jag ju inte säga.
Det vore ju förmätet.

För vi har inga presidenter i Sverige.
Och författare, det är riktigt svårt att bli.
För att inte tala om hur märkligt det är att vilja bli Jesus i ett sekulariserat samhälle!

Nå.
Livet tar sig egna vägar.
När jag ser tillbaka på den första hälften (ungefär), så kan jag konstatera följande:

President – nej, men aktiv debattör, bitvis politiskt aktiv, engagerad i olika intresseorganisationer och en kraft i själva görandet, dvs att genomföra det man tror på.
Författare – tja, jag har ju skrivit en bok. Det var inte så klurigt. Jag har två till på gång, som ska bli färdiga när jag känner för det.
Jesus – nej, det har inte hänt. :) Å andra sidan har jag fått Reiki i mina händer, vilket innebär att jag kan vara en kanal för andra människors helande. Eller som man säger i Japan: En kanal för den gudomliga energin. Och det är inte fy skam det heller!

Så det kanske inte var så tokigt drömt egentligen.
Vad mera är:
Det är ju det här jag brinner för!
Efter 40 år är det fortfarande de här sakerna som får mig att gå upp ur sängen, som gör mig entusiastisk, som fyller mitt liv med mening.

Vi kanske borde våga drömma mer.
Och hjälpa varandra och våra barn att drömma.
Allt annat kanske bara är bjäfs som kommer i vägen.