När ödets löv blåser in framför dina fötter – vad gör du?
Står du och stirrar på det där lövet och undrar varför det ligger där?
Eller tycker du att det verkar torrt, dött och tråkigt?
Kanske tänker du: Nä, det är inte mitt löv.
Eller känns det eventuellt lite jobbigt att böja sig ner – det kan ju flyga iväg när som helst?
Jag tänker: Det låg inte där förut.
Att det plötsligt ligger framför mig, betyder något bara det.
Ett tillfälle.
Att ta vara på, att lära sig något nytt, att syna närmare.
Ta upp det lilla lövet, granska det.
Är det en gåva, en frestelse eller en lärdom?
Fundera på varför det har blåst in framför just dig!
Lövet är ditt, inte tu tal om saken.
Frågan är vad du kan ha för glädje och nytta av det.
Kanske är det så att något händer när du lyfter lövet.
Det glimmar, verkar växa och åter fyllas av grönt liv?
Kanske är det första tecknet på din alldeles egen, gröna skog?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar