Feminism

Jag har svårt att förstå kritik mot den feministiska rörelsen. För mig har det sedan barnsben varit tydligt att kvinnor inte är jämställda med män, samt självklart att det är dumt och något man behöver ändra på. Jag hade sedan förmånen att växa upp med upplysta och intelligenta människor, vilket gjorde att jag inte fick anledning att ändra mitt ställningstagande på många år.

När jag och två kompisar under högkoleåren skrev C-uppsats med feministisk vinkel, blev jag därför överraskad över uppståndelsen. Man kan ju i studier och uppsatser välja precis vilken teorigrund som helst, och att vi valde just denna var ingen stor grej för mig. Okända killar kom agiterade in i vårt studierum i biblioteket för att de hade hört att vi skrev en feministisk uppsats. De ville kort sagt bråka, skälla ut oss för att vi valde att beskriva verkligheten ur detta perspektiv. Vi var häpna. Tyvärr inte för sista gången...

Idag möter jag ofta kvinnor som försöker ta udden av de feministiska frågorna och argumenten. Det gör mig förbannad.

"Jamen, klart vi ska ha lika lön för lika arbete, men om en kvinna inte har lika hög lön som en man i motsvarande position så kanske det beror på att hon inte är lika bra."
Och där var vi tillbaka på ruta 1. Idiot! NEJ – lika lön för lika arbete innebär inte särbehandling av kvinnor. Det innebär just det: Om en man och en kvinna gör samma arbete, har samma ansvar och lyckas lika bra så ska de premieras på samma sätt i lönesystemet.
Följande dialog är klippt ur en anställningsintervju i mitt liv:
– Och dina barn, är de sjuka ofta?
– Va?
– Ja, vem är hemma med barnen när de är sjuka?
– Tja, det varierar beroende på vem som har mest svårinställda arbetsuppgifter.
– Hm... Ja, det brukar ju mest vara kvinnorna som är hemma med barnen. Och bara så att det är klart från början: Det passar inte i den här tjänsten.
Enough said. Så länge inte män får den frågan lika ofta som kvinnor får den, så är vi inte jämställda.

"Ja JAG har ju aldrig känt mig motarbetad på grund av mitt kön, så jag tror att det där med könsdiskriminering är en myt."
Hm... Bara för att just du inte har upplevt diskriminering, betyder det att den inte finns? Så om ingen har kallat dig "neger", så existerar inte rashat? Dummaste argumentet ever! Kanske har du haft förmånen att röra dig i bättre kretsar än vi andra, kanske har du ett beteende som gör att du inte klassas som "kvinna" i första hand och "yrkesmänniska" i andra hand, kanske du har valt att klä dig och se ut på ett sätt som inte triggar könsdiskriminering. Betyder det att alla måste välja som du? Och att alla andras upplevelser är mindre värda? För alla oss som blivit ombedda att koka kaffe till mötet trots att vi har högst arbetsbelastning och dito utbildning, enkom för att vi är kvinnor, eller blivit "lilla gummade" i en arbetsrelation, är det ett slag i ansiktet.

"Jag tycker att vi ska fokusera på HUMANITET i stället för feminism. Behandla alla lika, liksom. Oavsett kön."
Allvarligt? Så när arbetarklassen i slutet av 1800-talet upplevde sig förtryckta, skulle de ha fokuserat på medmänsklighet i stället och tänkt på humanitära värden i stort? Varför? Så gick det ju inte till. Det var en grupp människor – arbetare – som upplevde sig förtryckta av överheten. De gick samman och protesterade, efter att de (utan framgång) hade vädjat till överhetens humanitet. En titt tillbaka i historien visar att överheten aldrig frivilligt delar med sig av sitt övertag.

Jag såg ett klipp på Youtube, som handlade om en politikers argument för att homosexualitet inte ska få finnas i det militära. "De som inte är homosexuella kan känna sig obekväma. Att behöva jobba med, lita på och duscha med homosexuella kan vara otryggt." Och jag tänkte: AH – de är oroliga för att bli värderade för sin kropp, för sin "sexappeal" och sitt utseende i stället för sin kapacitet? Eller att deras medarbetare inte har fokus på uppgiften? Ha – välkommen till kvinnornas verklighet! Inte så roligt nu när man inte sitter i maktposition längre, va?

Nej – feminismen behövs.
Det är mil kvar tills vi är jämställda, tills det är oviktigt vilket kön man är född med. Jag hoppas att vi en dag kommer till att inte betrakta kvinna som varken det svagare eller det starkare könet! DÅ kan vi lägga ner feminismen och ägna oss åt humanism.